Zeiss Sonnar T* 24-70/2.8 ZA
Jag trivs när Femmans Sport dyker upp i Saxnäs för kompetensutveckling. I år hade de med en representant från Haglöfs.
Bilden sammanfattar dagarna på ett bra sätt. Strålande sol…
Extra roligt att åter få träffa kända ansikten från Granitbiten, som också var här på Saxnäsgården. De är generalagenter för bland annat Marmot, MSR och Prana, Smarthwool och Thermarest.
Tack Femmans Sport, Björn från Haglöfs, teamet från Granitbiten och alla andra jag träffade under dagarna!
I det nya numret av tidskriften Fiskejournalen har jag ett fjälläventyr publicerad – ”Drömfiske i Slipsikenområdet”. Det är en artikel om det kvoterade fiskevattnet ”Slipsikån samt tjärnarna mellan Slipsikån och Autjojaure” i södra Lappland.
Jag har besökt området vid två tillfällen tidigare men gått bet på grund av dåligt väder. Denna gång prickade jag in ett högtryck och sommarens bästa fjällväder. Spännande flugfiske, vackra vyer och naturupplevelser i mångfald…
Bilden: Min gode vän och barndomskamrat Flythasse med en grann öring som tog på en flytfluga.
I ottan stack vi i väg. Styrde våra snöskotrar söderut över kommungränsen och vidare in i Jämtland. Innan vi nådde vårt mål.
Sjön hyser ett fint bestånd av röding och öring. Jag vet de som fått fina fiskar att hugga.
Morgonen, förmiddagen och eftermiddagen passerade. Men rödingen var inte riktigt i taget. Visserligen blev min vän av med sin upphängarfluga när en bättre fisk högg och jag fick själv en fin matröding. En öring i samma viktklass likaså landades också – men sprattlade tillbaka.
Det var lååååångt mellan nappen.
Frågan är om inte den utsökta tomatsoppan var dagens begivenhet. Varm, smakrik och hemlagad. Och dagens sevärdhet var snöröken. Som dansade över fjället i soluppgången…
Tack Jonathan för den goda soppan!
”Solen hettade, de små sjöarna låg spegelblanka och jag blev hänförd av den vackra naturen. Jag får alltid en lyckokänsla inombords när jag går med lätt packning och mitt flugspö över fjällhedarna. Ensamheten ger tid för eftertanke och jag bestämmer själv när jag ska fiska och vart jag ska gå.”
Texten är citerad från en artikel som jag nyss skrivit och kommer att publiceras i vår.
PS. Jag är uppdaterad, till Photoshop CS6. Och jag kunde inte låta bli att göra bilden 100 år gammal. Skämt åsido, både korn, vinjetering och gråskala fixade jag direkt i nyaste Camera Raw. Det verkar för övrigt vara ett suveränt verktyg för att framkalla RAW-filerna.
I somras fick jag min första lax.
Vid den lilla älven trivdes jag. Kristallklart vatten, lax och en vacker miljö.
Jag fiskade med min vanliga utrustning. Ett klass sex flugspö, en flytande WF-lina och några av mina vanliga fjällflugor för öring.
Påslagen var aggresiva. Likaså fajten. De silverfärgade fiskarna gjorde så att jag glömde bort tid och rum.
Till det lilla vattendraget som mynnar i Barents hav vill jag återvända…
Jag skriver en ny artikel. Det är alltid en minnesresa att bege sig bakåt i tiden med hjälp av fotografierna och minnena.
När jag tittar på bilden kommer jag ihåg ovädret. Regnet, det gråa landskapet och det sövande ljudet som uppstod när regndropparna träffade duken på tältkåtan.
Men jag kommer också ihåg vad som hände när regnmolnen skingrade sig den sista morgonen. Vandringen, den röda torrflugan, tafsbrottet. Och de guldfärgade fiskarna som huserade i strömmarna.
Nu gäller det bara för mig att återge äventyret i text och bild. På det sätt som jag upplevde det…
Ryggsäcken är tung, stigen vattenfylld och spängerna hala. Regnet tilltar och naturens konturer suddas sakta ut.
Uppe på en höjd ser jag plötsligt ljussignaler. Jag tar av mig ryggsäcken och plockar fram min pannlampa och signalerar ett svar.
När jag viker av från leden blir jag tvungen att tända lampan. Myren är blöt, fjällbjörkarna i vägen och blockstenarna hala. Hjärtat pumpar och jag sätter mig ner på en sten.
Plötsligt får jag se skenet från en tältkåta uppe på höjden. Krafterna kommer åter och jag hastar vidare.
Fjällslutningens stigning tilltar och skenet försvinner bakom krönet. Jag blir osäker på min färdriktning. Då kommer en ljussignal ovanför mig och jag kan åter lokalisera platsen.
Skenet från kåtan och de blåsvarta konturerna av fjällen ger natten en magisk inramning. Regnet besvärar mig inte längre. Jag är framme.
Jag drar ner dragkedjan på tältduken och kliver in. Jag hälsar på min vän och slår mig ner på renskinnen. Elden värmer och sprider ett angenämt skimmer i kåtan…
Tack Joachim för ett minnesvärt fjälläventyr!
