maj 2013
Jag lyfte upp kajaken på biltaket. Spännbandet drogs åt och jag slängde snabbt in min flugfiskeutrustning och kamera i bilen.
Frihetskänslan kom över mig. Jag har längtat.
Visst var jag tvungen att dissekera flugrullen innan jag hittade trasslets ändhållplats. Men känslan att paddla ut på den spegelblanka sjön var obeskrivlig.
Huggen, fajterna och fiskarnas förföriska prickar väckte min flugfiskeiver ur vintervalan.
Årets första fisk behöll jag. Den ska jag bjuda min älskade på. I dag till lunch…
För mer information om min kajak Native Watercraft Ultimate 12 – klicka här. Kajaken är en av mina allra bästa investeringar. Inte enbart till fiske. Friluftsliv och fotot är också alltid i fokus när jag använder den. Stabil och gott om utrymme.
Svenska genaralagenten för Native Watercraft, Powerboots in North, hittar ni här.
Höstkvällen var magisk. Jag minns den som igår…
De vita fjällrävarna lekte i dagens sista ljus. Deras vita päls mot den höstfärgade vegetationen skapade en fotostämning som hänförde mig.
Nu finns bilden att köpa som canvastavla i storlek 37 x 100 cm. Fernissad med tre lager och uppspänd på en kilram. Klicka här ta del av mer information om tavlan.
Fotografering har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
Uppdaterad 17/5. Efter feedback från fotografen Daniel Nordgren så fick jag veta att det var en ung havsörn. Klicka här för att ta del av hans fina naturbilder, bland annat på örn. Tack Daniel!
Plötsligt!
Jag satte kaffet i vrångstrupen. En mäktig syn dök hastigt upp utanför gömslet och jag som just klivit innanför dörren. Örnen landade i toppen på en liten myrtall. Nära.
Jag kastade mig över det tunga telet med konvertern och kameran. Upptäckte irriterat att jag måste få ner stativbenen ett snäpp mot spagatläget för att kunna vinkla utrustningen svagt uppåt mot trädtoppen. Örnen hörde nog min frustration inne i den lilla röda stugan och flög iväg.
Tusan också…
Den stora fågeln rörde sig i området hela kvällen. Jag såg när den bytte utsiktsplats och i solnedgången satt den i ett träd inom fotoavstånd.
Björnen dök aldrig upp. Men två älgar gick lugnt förbi gömslet en bit bort. Räven gjorde mig också sällskap när spöktimmen närmade sig.
Det blev kallare i gömslet och jag satte på mig min mammas stickade sockar. Åt en souvasmacka, vit choklad och drack kaffe. Jag hade det rätt bra i min ensamhet…
Tidpunkten var perfekt för flugbindning. Jag hade dåligt samvete för Fiskepolisens flugor, som jag var skyldig honom för veden. Flugorna blev så fina att jag för en sekund tänkte behålla dem – i min flugask. Jag blev lite klyven i mina funderingar och kom till slut på bättre tankar. Ett par av mina giftigaste storöringsflugor som betalning var trots allt ett kap i sammanhanget.
Strax efter midnatt gick jag till kojs. Jag ställde hela tiden klockan på korta larmintervaller för att hålla koll på vad som händer utanför. Jag ville inte missa björnen, eller örnen heller för den delen.
Klockan halv fyra upptäckte jag havsörnen på älgåteln. Ivrig och nyvaken smög jag ur sängen och började fotografera.
Fågeln var kvar i flera timmar. Vid ett tillfälle flög kungsörnen upp på en gren. Där greppade den en skadad vingpenna med näbben och höll den försiktigt. När örnen tappade den stora fjädern flög den efter ner till marken och greppade den igen. Roligt.
Mycket nöjd beger jag mig hemåt mot fjällen. Två besök vid Wildlife Laplands gömsle har gett mig närkontakt med med både björn och havssörn.
Ordspråket att slå två flugor i en smäll stämde verkligen för mig. Flugbindning och foto är en bra kombo när man sitter i väntans tider. Och det är alltid bra att ha en nöjd fiskepolis i byn…
För mer information om Wildlife Laplands gömsle klicka här.
Jag var ensam. I björngömslet. I går natt
Vinden svepte in över landskapet. Det regnade sporadiskt från den mörka kvällshimlen.
Som mest räknade jag till 4 tranor på myren utanför. En var vit och skiljde sig från de övriga. Ljudet från de trumpetade fåglarna inramade panoramavyn från gömslet på ett magiskt vis.
Plötsligt. Skymtade jag en ljus kropp vars syn löstes upp lika snabbt som den uppenbarade sig. Någonstans bortom myren, inne bland tallarna. Var det en synvilla eller ett hjärnspöke som spelade mig ett spratt? Eller var det…
Den ljusa björnen var verklig. Sakta vankade den fram efter skogskanten innan nallen närmade sig gömslet. Vilken högtidsstund.
Efter en stund försvann björnen på samma sätt som den uppenbarade sig. Bortom myren, inne bland tallarna. Någonstans.
En kraftig regnskur spelade upp ett gemytligt musikstycke på plåttaket. Kalldimmorna lösgjorde sig och mörkret tätnade.
Jag kröp halvvägs ner i min sovsäck. Satt mig skönt tillrätta i fåtöljen och lade upp fötterna på den andra. Till nöds fanns både goda ostar och korvar, kaffe och en kall cola. Men just då njöt jag eftersmaken av mitt första björnmöte.
Vårnatten var bara i sin linda och jag ska måste hålla mig vaken. Vem vet vad som kan hända när gryningsljuset anländer?
Ett stort tack till Louis, Tessa och Christian vid Wildlife Lapland!
För mer information och bokning av björngömslet klicka här.
Bilden är beskuren och konverterad till gråskala i Camera Raw.
Tidigare blogginlägg från björngömslet:
Intresserad av min fototeknik – klicka här.
Ett annat blogginlägg – klicka här.
Jag kommer ihåg stunden när jag förevigade fjällandskapet. Det var kallt och himlen var målad i en rosa färgton.
Kanske är färgbilden vackrare men jag gillar också den svartvita varianten. Så mycket att det blev en canvastavla i panoramaformat 37 x 100 cm.
Bilden finns nu till försäljning. Klicka här för mer information om tavlan.
I lördags. Strålande sol, blå himmel och ett glatt skidgäng.
Jag följde med Stalo Adventures på en topptur. Det var premiär för mig. Nya slags skidor, pjäxor, stighudar och lavinsändare.
Vilken känsla! Det vill jag göra om igen. Motion, frisk luft, och skidåknig nedför fjällsluttningar. Därtill trevlig samvaro och storslagen närvaro.
Stalo adventure erbjuder ekoturism i södra Lappland och har sin bas i Saxnäs. Klicka här för att ta del av mer information om deras akriviteter och verksamhet.
Jag vill passa på att tacka alla för en riktig höjdardag!
Bilden: Splitboard, åkare Lars-Göran Baer.