Sony A99
Med min kamera och teleobjektiv centralt i Saxnäs där jag bor, mellan skolan och affären. Kalldimman och granarna på Middagskullen fångade mitt intresse. Jag fotograferade ett utsnitt som tilltalade mig.
Tänka sig. Att många av mina fotografier skapas härifrån, centralt i min fjällby.
Men ibland. Har jag motiv för att bege mig bortanför 50-skyltarna och granarna på Middagskullen…
Det allra bästa med fotografi är att göra en utskrift av en bild som man själv fotograferat.
Med hjälp av ripen Imageprint och min Epson storformatsskrivare har jag möjlighet att skriva ut bilder på det sätt jag eftersträvar. Min bildskärm har också en viktig pusselbit i processen, eftersom det är viktigt att bilden på skärmen ser ut som den färdiga utskriften.
Häromdagen fick jag en beställning på en bild som jag fotograferat vid ett magiskt midvintertillfälle i Blaikfjällets naturreservat. Printen skrev jag ut på konstpapperet Epson Cold Press Natural 340 g/m². Bilden mätte 54 x 80 cm när den kom ut från skrivaren…
Rip är en mjukvara/program som styr skrivaren och hur den skriver ut bilderna. Imageprint ger t.ex. 8 000 unika valörsteg, helt neutrala svartvita utskrifter och programmet innehåller mängder med olika pappersprofiler från olika papperstillverkare.
I det nya numret, nr 1 2016, av Fiskjournalen har jag artikeln ”Hjortronöring” publicerad.
Tafsbrott, ornitologens näbbmus och hjortronbyxor. Förra sommarens största öring och en flugfiskenatt att minnas. Ni får också träffa B O – en god vän som har en mycket skön inställning till livet.
Läs hela historien i tidningen. Ett lyckat fjälläventyr som mycket väl beskriver. När jag trivs som allra bäst…
Det framkallar ett sebegär. När jag tittar på de stora svartvita negativen på ljusbordet.
Nya bilder men ändå gamla.
Jag tror. Att jag laddade 120-filmen i min kameran sommaren 2013. Jag fotograferade några bilder då, några året därpå och de två sista för några veckor sedan. 10 bilder totalt.
Nyfiken är jag.
Undrar om det finns någon bild som blev bra?
Motljus, i siluett med mitt allra största objektiv. Det måste bara bli en selfie som bländar alla…
Skämt åsido, jag använde ett nytt stativ som jag fått förmånen att testa. Jag såg det på Scandinavian Photo Expo för ett par veckor sedan och blev mycket nyfiken. Förutom att jag gillade konstruktionen med gripklon kändes stativet Dinkum Systems ActionPod® PRO stabilt med Sony A7 kamerahus och objektiv. Därtill är det mycket smidigt att packa med sig i jämförelse med mitt större Gitzostativ, något som jag skulle uppskatta vid vissa fotoäventyr. Den starka gripklon gör det möjligt att fästa stativet på min kajak, en bordsskiva, en platt sten m.m.
Under min sista fjällvandring testade jag stativet. En platt sten med lite tyngd i var lätt att finna. Det fungerade bra med Sony A7r och Sony Zeiss Vario-Tessar T* FE 16-35/4 ZA OSS. Objektivet väger drygt 500 gram men jag tror inte att man ska använda så mycket tyngre objektiv än det med kameran och stativet. Mersmak…
Jag har alltid varit svag för att fotografera landskap med teleobjektiv. Det finns ofta utsnitt som fångar mina fotointentioner i fjärran. Eller en fullmåne som uppenbarar sig ovanför fjället eller grantopparna.
När jag införskaffade mitt nya teleobjektiv Sony AF 500/4 G SSM hade jag djur och fåglar som finns i min närmiljö i åtanke. Men jag har också upptäckt att jag gärna och ofta använder det till att fotografera landskap och natur, både på frihand och med hjälp av stativ. Det här var första gången jag använde konverter tillsammans med objektivet för att fotografera en landskapsbild.
Bilden fotograferade jag i skymningen i förrgår. Men oj vad mörkt det hann bli innan jag kom ner från fjället och hittade min bil. Tur att pannlampan var med…
Fotografering på Saxnäsgården.
Crème brûlée med fystorkade blåbär och björksavsirap. Kaffe och konjak.
Det är inte vid varje fototillfälle jag får förmånen att äta upp motivet.
Gott!
