Really Right Stuff BH55
Jag letar, söker, strävar. Efter en känsla i fotografierna som ska ge en helt annan visuell karaktär. Kanske tidlöst, avskalat eller bara något som är annorlunda, om man jämför med det perfekta som min fotoutrustning levererar alltjämt.
I går vred jag upp ISO-värdet till 25 600, fällde ut stativet och monterade min fantastiska kamera Sony A7 RII tillsammans med tilt och shift-objektivet Canon TS-E 24/3,5 L II med hjälp av en adapter.
Vildmarksvägen, Stekenjokk, fjäll, snö och en dalande sol. Strålande ingredienser som jag gärna förevigar i panoramaformat med hjälp av tre fotografier. Dessa sammanfogade jag sedan i gråskala i Photoshop.
Den högupplösta bildfilen blev nästan 1 meter lång. Fotografiet fångade min blick. Länge. Jag trodde först att den var fotograferad med Kodak TriX eller någon liknande analog film.
Det är inte lätt att använda en alldeles för bra kamera i sammanhanget när jag precis fått korn på något. Skämt åsido, kameran och dess imponerande ISO-prestanda och dynamiska omfång vill jag för allt i välden inte vara utan, även om jag kanske får gå till botten med just med de goda ISO-egenskaperna. Vid nästa fototillfälle höjer jag det till 51 200.
To be continued…
Ibland är arbetstempot för högt, arbetsdagarna långa och minneskorten överfulla. Jag kan ha träningsvärk efter alla hål jag borrat med isborren i min jakt på storrödingen eller flugfiskearmbåge efter alla storöringar jag fajtats med. Sömnbrist efter att ha varit vaken hela natten i björngömslet eller så är solbrännan är lite väl tilltagen, eftersom det var goväder på vårvinterfjället. Arbetsförhållandena kan vara riktigt tuffa…
Då är det bra att ta ett djupt andetag, dra ner på tempot och skanna ett analogt fotografi från mitt bildarkiv.
Jag monterar fotografiet och placerar det i min Imaconskanner. När påsiktsbilden visas gör jag några mindre justeringar innan jag låter den förevigas högupplöst. Och det tar tid…
Musiken från Dream Theaters nya skiva strömmar ut från högtalarna. Jag sätter mig bekvämt i min fåtölj, lägger upp fötterna på fotpallen och tar en mun av Saxnäsgårdens goda latte. Ljudbilden, arbetsställningen och vätskebalansen är viktiga i sammanhanget. Det känns bra att jag värnar om en god arbetsmiljö…
Färg i all ära men ett fotografi i månljusets gråskala har också sin alldeles egna karaktär som jag tycker om.
Min nya kamera Sony A7r II är fantastisk på att fånga information i motiv som vid detta fototillfälle. Det dynamiska omfånget en dröm att ta del av och information finns både i låg- och högdagrar på ett sätt jag inte sett tidigare. Därtill är det inget problem att fotografera med högre ISO-värden.
Ingredienserna som jag gillar för nattfotografering uppenbarade sig plötsligt. I går kväll.
”Skotern”, tänkte jag tyst för mig själv och skred till verket. Men den vägrade att starta. Det blev ett träningspass med drag i. När jag kände svetten gick det upp för mig. Att det inte var så smart med dubbla lager dunjackor. Jag kunde till slut bara konstatera att midvinternattens köld är hård…
”Bilen”, tänkte jag sedan som en lösning på problemet. Men den ville inte heller starta. Norrskenet dansade vackert på natthimlen och månen lyste upp nejderna så att träden fick långa skuggor. Panik…
Ögonblicket blev laddat. Jag kände att det fanns risk för att jag skulle bli voltsam av frustration och fotoiver. Då strömmade överraskande en ny idé genom mitt huvud. Jag kopplade in batteriladdaren och två timmar senare startade Chevan. High five…
Minus 28 grader visade displayen inne i bilen när jag körde ut från Saxnäs. I Grytsjö var det minus 34. Coolt.
När jag gjorde en u-sväng uppe på Mörrösjöliden var det bara minus 30.
Norrskenet bildade en portal över vägen, stjärnorna lyste upp natthimlen och granarna gnistrade vita i månljuset. Sagavägen…
