Gitzo GT3531LSV
När jag fotograferade digitalt i Ljusliden i somras passade jag också på att använda min analoga kamera Mamiya 7 II.
Visst blir känslan speciell i fotografierna men det krävs också en stor arbetsinsats att skanna, ta bort smuts och bildbehandla. Färgnegativ tycker jag är svårast att skanna. Men jag gillar formatet och det är häftig känsla med den stora bildytan som negativen har.
Alla bilder är fotograferade med 80 mm brännvidd och filmen Kodak Portra 160.
Nästa framkallade färgnegativ kommer att ha panoramaformatet 24 x 65 mm…
Trappstegsforsen och Kultsjöån är höstvackra just nu.
Första fotoförsöket hade jag inget minneskort i kameran.
Under andra försöket dog batteriet plötslig och till min fasa låg reservbatterierna kvar hemma. Ögonblicket blev laddat. Av frustration.
Men. Trots minnesförlust och kortslutning övervann jag motståndet vid mitt. Tredje försök…
– Hur långt är det kvar till Mysiga skogen? brukar min dotter Meja 9 år alltid utbrista.
När vi är på väg till farmor med Svartvolvon…
Teknik:
Mamiya 7 II, Mamiya 7 N 150mm F/4.5 L, Kodak Portra 160 & stativ. Skannad med Imacon Flextight Photo.
Jag var helt enkelt inte i månfas och blev överraskad när jag såg den.
Min maximala brännvidd var 200 mm vid fototillfället, men jag behövde komma närmare.
Jag löste det genom att montera en konverter som förlängde brännvidden med 1,4 gånger samt att klicka mig in i kamerans meny och ställa in APS-C-storlek, istället för fullformat. Det gav ytterligare en ökning av brännvidden med 1,5. Summa summarium 200 mm x 1,4 x 1,5 = 420 mm.
En fullmåne som. Vann i förlängningen..
När jag vandrade stigen upp till Ljusliden från Ransarens strand möttes jag av blomster på ängarna. Platsen är mycket vacker.
Här kommer också historier från förr i dager. Resterna av en gammal lada, det gamla timmerhuset och en mycket gammal rostig jordfräs som dragits med häst eller oxe m.m. Därtill alla historier som jag har hört om Ransarkungen.
Det gamla timmerhuset har aldrig målats enligt ett dokument jag läste i storstugan. Den ska ha uppförts på 1890-talet. Färgerna på timmerstockarna varierar beroende på i vilket vädersträck de är placerade.
Tänk om jag fick blunda ett kort ögonblick och transportera mig 100 år tillbaka i tiden när jag åter öppnar ögonen. Och se hur det hårda livet på nybygget var. Boskapen, slåtterängarna och odlingarna. Samt hur platsen såg ut innan sjön dämdes på 1950-talet…
Många av de minnen jag har från mina flugfiskeäventyr har andra dimensioner än fiske och fångster.
Som förra året på Finnmarksvidda. En ny dag tog sin början när vår fiskedag. Var till ända…
Igår kväll.
Jag stod och torrflugfiskade utanför vårt hus när jag upptäckte kvällsrodnaden på himlen.
Snabbt bytte jag ut flugspöet mot kamerautrustningen och gick ned till Kultsjöns strand, nedanför vårt hus.
Med hjälp av ett stativ, kameran Sony A7R II och tilt- och shiftobjektivet Canon TS-E 90/2,8 förevigade jag detta panorama. Tekniken är för övrigt en favorit för just landskapsfoto.
Dags att göra en avstämning med det analoga fotograferande med min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Resultaten är varierande och här är några reflektioner.
- Der är inte så smart att fotografera med svartvit film när solnedgången är vacker rödorange eller när höstfärgerna är varma och färglada…
- Det är svårt med mätarsökare, eftersom jag är van vid att se motivet i sökaren som det kommer att avbildas i fotografiet. Jag måste helt enkelt bli mer kompis med den.
- Jag bör fotografera endast när det är fotoläge. Undvika att försöka finna motiv när det är bättre att koka kaffe… När jag får tillbaka just en sådan filmrulle från framkallning funderar jag på att sälja utrustningen.
- Frustrerande att ha flera olika valmöjligheter. Dels olika kamerahus (analogt och digitalt), objektiv och filmval. Det är lätt att det blivit en ny dag innan jag valt teknik…
- En bra skanning är viktigare än man tror. Jag är glad att jag har en Imaconskanner i mitt analoga arbetsflöde.
Men…
- Det är en speciell känsla att ladda en filmrulle i kameran. Väldigt lite wifi, liksom…
- Ett motiv där exponeringen sitter är en fröjd att ta fram i dager. Den långsamma processen med ljusbord, skanning och smutsbortagning är en fröjd för fotosjälen. Det känns lite som att hugga ved, väldigt fysiskt. Och fotografiet finns ju på riktigt!
- Jag gillar formatet 6 x 7 cm, likaså 24 x 65 cm som jag kan fotografera på småbildsfilm med en panoramainsats.
- Desto mer jag fotograferar analogt uppskattar jag min digitala fotoutrustning. Vilka fantastiska bildfiler, ISO-prestanda m.m. Det finns inget analogt vs digitalt för mig. Analogt är ett roligt sidoprojekt.
- Det som avbildar på ett nytt- eller annorlunda vis gillar jag, vilket det analoga fotografiet ofta gör i jämförelse med det digitala.
Och framöver…
- Ska jag ge det analoga en chans till.
- Är jag intresserad av att fotografera mer landskap med vidvinkeln Mamiya 7N43mm F/4,5.
- Fotografera med panoramainsatsen. Det var länge sedan och jag är svag för just det formatet.
- Kanske jag testar en diafilm, Velvia 50. Jag hade tänkt att inte göra det från början eftersom jag känt en stor mättnad av filmen sedan det begav sig. Men, kanske…
- Kommer jag att testa Kodak T-Max 400, har 2 st 120-rullar. Kodak Tri-X 400 och Illford HP5 Plus 400 är jag också nyfiken på.
- Är jag fortfarande intresserad av att fotografera med negativ färgfilm.
- Hoppas jag kunna minimera och begränsa utrustningen. Varför inte smyga ner den analoga kameran med endast ett objektiv och en laddad film bredvid den digitala utrustningen. Och koncentrera mig på det när det blir fotoläge.
Fotografiet. Midsommarnatt 2016 vid Trappstegsforsen. Mamiya 7 II, Mamiya 7N43mm F/4 och Kodak Portra 160. Från just det tillfället var det en hel filmrulle som blev lyckad.
Plötsligt och helt oväntat.
Min praoelev Sander får syn på en björnrumpa i skogen snett bakom gömslet, på andra sidan myren. Ivriga och med hjälp av kikare följer mina äventyrskompisar djuret innan det försvinner in bland träden.
Upprymda och glada hoppas vi att björnen ska komma tillbaka på framsidan av Wildlife Laplands björngömsle, så att vi kan fotografera den. Men det gör inte nallen. Men vi ser rävar, en grävling, tranor och andra fåglar. Undrar just vem spoven i dramat är?
När jag till slut gör kväll klockan halv sex på morgonen är det kallt. Myren framför gömslet är inbäddad i vita iskristaller.
Meja vill stanna kvar en natt till, eller egentligen hela våren. Och Sander sa:
– Jag följer gärna med om ni åker hit igen.
Sedan kör vi hem till fjällen med en fin upplevelse. I bagaget…
Förra veckan.
Morgonen var tidig när ovädret drog in. Vinden tilltog och snön som föll var både tung och blöt.
Roligt att min nya kamera levererade under första fisketuren…
Visst är midvintern över men skymningen igår gav mig ändå lite julfeeling. Kallt, upplega och ett vackert blått ljus…
Den nya fernissan och lågtryckssprutan fungerar utmärkt.
Canvastavlan har storleken 54 x 138 cm och kilramen är 2,2 cm djup. Fotografiet är förevigad med tekniken Sony A7R II och Canon TS-E 90/2.8. Genom att shifta objektivet har fotograferat tre bilder som jag sedan sammanfogat i Photoshop.
Tavlan kostar 2 400 kr. Just den här är redan såld men för den som är intresserad går den att att beställa via mail eller telefon.
På baksidan av kilramen har jag signerat och skrivit övrig fotoinformation med en brännpenna.
