Canon TS-E 90/2.8
Eftermiddagen den 14 november 2015 var också en fotodag att minnas.
Det vackra blåa ljuset, vattnet som höll på att frysa till is, vinden som mojnade och kylan.
Kanske var det min allra bästa dag med fotografier som jag förevigat till fotokonst. Jag använde Canons 90 mm tilt/shift-objektiv och skapade fotografier i olika format.
Detta motiv har jag inte visat tidigare.
Några tidigare motiv publicerade här på bloggen:
Panoraformatet gillar jag.
Jag använder mig av två tekniker. Dels med min analoga mellanformtskamera Mamiya 7 II och en panoramaadapter för småbildsfilm eller som här. Min digitala Sonykamera med 42 miljoner pixlar och tilt/shift objektiv, där jag sätter ihop tre fotografier till ett panorama. Här har jag konverterat RAW-filerna till gråskala i Camera Raw.
Teknik: Sony A7 RII, Canon TS-E 90/2,8 & stativ. ISO 10 000, bländare 14 & slutartid 1/800 s.
Först blev jag besviken. Jag var helt övertygad att vädret skulle vara klart och utsikten milsvidd under den kylslagna decembergryningen.
Men när jag blickade ut över skogen, omvandlades väderfrustrationen till. Fotolycka.
Upplegan på granarna och en mycket svag rosalila ton gav nejden ett nästan grafiskt utseende. Mycket vackert.
Jag valda mitt 90 mm tilt/shift-objektiv och förevigade tre fotografier som jag sedan förädlade till ett. Panorama…
Teknik: Sony A9, Canon TS-E 90/2,8, adapter Sigma MC-11 och stativ.
Det finns något jag fastnar i när jag betraktar fotografiet. Dimman, träden – något som för mig in i det. Okända…
Förutom granarnas svagt gröna färg är motivet monokromt, det vill säga en gråskala. Det tycker jag är. Vackert.
Den stora frågan är. Motiverar panoramafotografiet mig att rulla fram den stora. Canvasrullen?
