Natur
Det är min första vecka efter sommaren framför bildskärmen. Rawframkallning och fyrkantiga ögon. Bilder ska fixas och levereras. Många av sommarens fotoögonblick granskas och synas. Jag passerar både i tid och rum, återupplever, ser tillbaka.
När jag fick syn på denna bild fick jag en vemodig känsla inom mig. Sommaren med det eviga ljuset och sin livsgnista är nu ett minne blott. Nu har vegetationen i Saxnäs en del gula inslag och nätterna blir allt mörkare.
Jag gillar hösten. Men sommaren kunde gärna fått vara längre. Eller kanske det är på tiden att införa 48 timmarsdygn under juni, juli och augusti? Då skulle jag hinna med. Allt jag som jag vill uppleva.
Just forsar har jag en fallenhet att fota. Men Trappstegsforsen är svårfotad. Det får inte vara för stort vattenflöde eller hårt solljus.
Detta ögonblick förevigade jag i mjukt kvällsljus genom skir grönska. 2014-06-06, kl 19.50, stod det att läsa i bildfilens metadata…
Ett nytt område, ett nytt vattendrag. Förra veckan.
Flugfisket gick trögt. Vi började tvivla.
Jag är inget blåbär när det gäller bärplockning. Men det var flera år sedan jag plockade hjortron. Jag fann en guldfärgad myr med mogna bär, på den tredje dagen. Vilken skatt.
Senare på natten vände fiskelyckan. Öringarna var vackra, stridbara och trinda. En ny dag hade börjat när jag kröp ner i min sovsäck och avslutade gårdagen…
Tack till hela Dream Team för dagar att minnas. Ett speciellt tack till Stefan som bar hem mina hjortron!
Min kajak, spegelblankt vatten och flugspöet i fören…
Jag tog med Jonathan. Han vet var skåpet ska stå, även om det var fråga om en bäddfåtölj i brun manchester.
Gott sällskap, god öl och mat, vedeldad bastu och bad i fullmånens sken hann vi också med när vi gick iland på min favoritö.
Det blev också tid för flugfiske, såklart. Vattnet var varmt och de stora var inte alls i farten. Men jag fick en jättefin fisk på en liten lila tungstensnymf som fick växa på sig. Min förhoppning är att den ska uppnå den vikt som just den här speciella storöringsstammen är vida känd för.
Det är bra att ta god tid på sig under en möbeltransport…
Tack Robinson Tobbe och Jonathan!
Foto öring: Jonathan Johansson.
Förra veckan kom jag hem från en lång fotoresa. Jag genomförde ett fint fotouppdrag i Nordnorge där jag fotograferade samiska destinationer samt gjorde ett fiskereportage.
Ett stort tack till alla jag träffat under resan! Ett speciellt tack till Henrik Solberg, Manndalen Sjöbuer, som guidade oss under under vår vistelse i Manndalen.
Glaciärvandring, havsfiske, fjäll, friluftsliv, fjordar, trevliga människor, storlagna vyer, vattenfall, samisk kultur, hav, god mat, vackert nattljus… Det är lätt att få sömnbrist i Nordnorge.
Vår lyxyacht åkte förbi Japan och vidare ut på det stora havet. När vi nådde kontinenten på andra sidan, jag tror det stod Karibien på resebiljetten, gick vi i land på en obebodd sandstrand.
Sanden var het och det brände under fötterna. Vattnet var kristallklart – och man såg botten, stenar och exotiska fiskar. Badtemperaturen i den ensligt belägna lagunen var perfekt. Doppen blev så långvariga att det att det började växa simhud mellan tårna. Dagarna, eller var det timmar…, passerade och blek blev röd. Sedan åkte vi tillbaka. Över det stora havet.
Skämt åsido. Vardag i Saxnäs. Stranden döptes till Guldstranden. Eller Golden Beach om man vill vara internationell och inte nypa sig i armen under hemfärden…
Ett stort tack till våra kusiner från Skåne. För att de upptäckte och döpte den magiska platsen och förgyllde våra dagar!
Ett kort besök till en gammal bekant sjö gav mersmak. Visserligen bommade vi de största men min kompis och jag fick varsin röding strax under kilot. Dit kommer vi att återvända, med fler fiskedagar i bagaget.
Det är något speciellt när den stora sjösandsländan kläcker. Deras ystra dans är kort och det är bara under en kort period i början av sommaren som de lockar upp de allra största fiskarna till ytan.
Under två dagar besökte jag södra Lapplands tre kommuner Åsele, Dorotea och min hemkommun Vilhelmina. Jag hade ett fint fotouppdrag som sträckte sig över 70 mil i bil, genom fjäll- och skogslandskap. Tack till alla jag mötte och jobbade med under dagarna!
En kväll jobbade jag över. Det var en höjdare att vandra upp på den lilla fjälltoppen. Vädret var fantastiskt och de vita hjortronblommorna och Borgahällan fångade min fotoiver. Jag ville föreviga dem tillsammans.
Och det finns goda utsikter att det kommer bli en hel del övertid i sommar. Vyerna är vackra så här års. Speciellt när solen dalar i den magiska lapplandsnatten…
Vilket foto jag hade i går. Bröllopsfotografering vid Trappstegsforsen och en fotosväng under aftonen i strålande försommarväder.
Bilden ovan skulle man kunna tro, är fotad med ett sepiafilter – för att få fram det guldfärgade tonen. Det är den inte.
Starkt motljus, ett teleobjektiv och en överexponering var den teknik jag använde. Jag gillar bilder med en reducerad färgskalla.
Teleobjektiv, Sony AF 300/2,8 G SSM (länken visar version 2, jag har version 1), är ett objektiv som jag använder ofta för landskap. Jag hittar utsnitt i landskapet och kan komprimera de saker som fångar min fotoblick. Därtill är det skarpt redan på full bländaröppning.
Förra veckan.
Fick jag lust. Att kasta med mitt flugspö.
Det var en härlig känsla att få bli ett med naturen igen. Fint väder, vackra solnedgångar och napp. En stark doft av sommar infann sig.
De två största var på halvannat kilo. Rymlingen, vars fjäll skimrade i violett, hamnade på grillen och jag tror jag fick mina svärföräldrar på kroken. Också. Den vilda stridbara, med de vackra prickarna, fick simma tillbaka till sitt rätta element. Och fisken som tog både flugan och tafsen skulle jag vilja veta vem det var…
Min vän Jonathan har ofta en bricka med i spelet när jag är ute på fotojobb. Gourmet som han är dukar han alltid upp mat och dryck av högsta klass. Ofta med en aptitretande historia om det vi ska avnjuta.
Bilden är fotograferad i Wildlife Laplands björngömsle utanför Dorotea för ett tag sedan. Kanske var det just på grund av dofterna från Rockfordosten och de övriga väldoftande delikatesserna som gjorde att björnarna höll sig borta denna gång.
I bland får jag dåligt samvete. Över att jag utnyttjar hans goda sidor…
