Tag:Kodak Professional T-MAX 100

Analog november

Jag har fotograferat med negativ film vid sidan om det digitala sista året när den analoga andan fallit på. Några 120-rullar svartvitt och färgnegativ har det blivit. Den här bilden fotograferade jag i november förra året. Mamiya 7 II, 150 mm, stativ och Kodak Professional T-MAX 100. Skannad med min Imacon Flextight Photo. Klicka här om ni är intresserade av att se ett fotografi jag fotograferade med min digitala utrustning vid samma tidpunkt.

Fortsätt läsa...

Rörelse

Det här fotografiet gillade jag bäst när jag synade min framkallade svartvita analoga film som jag fick hem från framkallning häromdagen. Jag skannade bilden med min Imaconskanner som styrs med hjälp av min gamla Apples Power Macitosh G3, överförde den via en hårddisk till min nya MacPro, öppnade den i Photoshop, beskar och inverterade bilden, städade bort all smuts och damm, justerade svart och vitpunkt, fixade kontrasten som jag ville ha den innan jag tog ner filen till en webbild för att till sista […]

Fortsätt läsa...

Negativ mersmak

Det framkallar ett sebegär. När jag tittar på de stora svartvita negativen på ljusbordet. Nya bilder men ändå gamla. Jag tror. Att jag laddade 120-filmen i min kameran sommaren 2013. Jag fotograferade några bilder då, några året därpå och de två sista för några veckor sedan. 10 bilder totalt. Nyfiken är jag. Undrar om det finns någon bild som blev bra?

Fortsätt läsa...

Analog fors

Igår. Helt plötsligt längtade jag efter en analog bild. Jag fann ett gammalt svartvitt negativ som jag redan hade skannat men ej bearbetat. Jag vet inte exakt när jag fotograferade den. Det kan ha varit 1997, eller 1998. Jag hade en gammal mellanformatskamera, Mamiya RB67 Pro S med två objektiv. Den var tung, tog mycket plats och det läckte ofta in ljus på filmen, vilket var förödande. Men – ibland blev det en bild som jag kunde använda. Bilden fotade […]

Fortsätt läsa...

Musikglädje

Min morfar älskade musik. Allra bäst trivdes han när han fick ta fram dragspelet och spela för oss. Glädjen i tonerna han spelade smittade av sig, både på honom själv och till oss som lyssnade. När bilden på det svartvita negativet trädde fram i sin rätta skepnad minns jag augustikvällen. Snart åtta år har gått sedan ögonblicket förevigades. Och det var mycket speciellt.  

Fortsätt läsa...