Stativ
Visst är midvintern över men skymningen igår gav mig ändå lite julfeeling. Kallt, upplega och ett vackert blått ljus…
Trappstegsforsen är svårfotograferad, tycker jag. Ofta är det för hårt ljus, för högt vattenflöde m.m.
I somras lyckades jag föreviga forsen under den vackraste sommarnatten. Eldskenet, fjällen i bakgrunden, forsen, Vildmarksvägen, husbilen och husvagnarna är ingredienser som tilltalar.
Just den här fotografiet är sammanfogade av tre stycken fotografier förevigad med tekniken Sony A7R II och Canon TS-E 90/2.8. Det medför att fotografiet får en bredd på nästan en meter högupplöst, vilket kan vara bra om ett fotografi ska användas i vissa speciella sammanhang. Jag är också svag för just det här panoramaformatet som ger mig möjlighet att fotografera på ett helt annat sätt än det vanliga småbildsformatet.
Bildfiler som denna är mycket fina att skriva ut i större storlekar på till exempel en canvasduk, förädla en vägg i ett rum som fototapet eller som en stor vepa på en mässa.
Jag har inte kunnat fotografera så mycket den senaste tiden. Men jag fann den här analoga panoramabilden från 2002 som jag skannade. Den passar in i sammanhanget just nu när kylan belägrar nejderna. Jag kommer fortfarande ihåg hur kallt det var vid tillfället.
Slagnäsforsen i midvinterskrud fotograferad med en Hasselblad Xpan. Då arbetade jag som lärare i Slagnäs och spelade fotboll med Blattnicksele IF. Och precis som nu, var fotografi och flugfiske mina allra största intressen…
Analogt, mellanformat.
1999, augusti.
Det var ett tag sedan…
Det är riktigt kul att sätta sig in hur den nya tekniken fungerar. Dock har sommaren, så här långt, inte varit bra ur ett fotoperspektiv. Kallt, blåsigt och regnigt. Få magiska ljusögonblick och dagar med spegelblanka vatten. Men just nu håller syrenerna på att slå ut!
I början av veckan hade vi en fin solnedgång i Saxnäs. Givetvis passade jag på och förevigade den…
Att använda kameran Sony A7r och Canon TS-E 90/2,8 är en ren fotoglädje. Tilt- och shiftfunktionen imponerar, likaså de stora RAW-filerna som kameran ger. När jag sätter ihop bildfilerna får jag en mellanformatskänsla i bilderna. Det är ett helt nytt sätt för mig att fotografera och just nu tar jag lärdom.
Det är alltid en mycket speciell och tilltalande äventyrskänsla som infinner sig när jag besöker Fiskecentrum Ammarnäs. Tillsammans med fjällräven Ulf Johansson har jag fått möjligheten att besöka några av de finaste av fiskevatten. Fiskecentrumet har ett unikt samarbete med Ran- och Grans samebyar i Vindelfjällen.
Förra året besökte jag Ältsån och Laivajukke. Äventyret innehöll många ingredienser. Storm, vitfenor, upptäcktsfärder, lägerliv, starka öringar och storslagen fjällnatur. Och ett grymt härligt fiskegäng. Tack till Ulf, Johan – the lucky skirt och Brian – the running man! Ett speciellt tack till Ulf och Bodil vid Fiskecentrum Ammarnäs.
Hela historien, ”Flugfiskeäventyr i Vindelfjällens naturreservat”, kan ni ta del i det aktuella numret, nr 7-8, av tidskriften Fiskejournalen.
Ps. Jag undrar när Johan och Brian dyker upp i Lappland igen?
Jag har fotograferat Vilhelmina kyrkstad vid flera tillfällen. Den bästa bilden fotade jag en kall decemberskymning två dagar innan julafton. Kylan, midvinterljuset, det varma ljuset från alla fönstren och julkänslan – tycker jag var de ingredienser som gjorde det.
Fotot finns nu att köpa som fotokonst i både gråskala och färg.
För att ta del av informationen om:
– Svartvit utskrift på konstpapper – klicka här.
– Färgutskrift på konstpapper – klicka här.
– Svartvit canvastavla i panoramaformat 37 x 100 cm – klick här.
Förra veckan. Onsdag kväll.
I bilen mellan Dikanäs och Slussfors upptäckte jag ljuset på himlen. Det blev starkare under färden österut.
Strax före midnatt nådde jag mitt mål. Den lilla ön ute på Storavan som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Det första jag gjorde var att fotografera norrskenet. Stjärnor, dansande färger i olika nyanser och den svarta natthimlen. Mäktigt.
Tack Tobbe för ett par härliga dagar! Nästa gång skulle jag bli tacksam om du kunde hålla igen på effekten i gasolkylskåpet. Visst är det coolt att tina pilsnern drickbar i den vedeldade bastun först. Men – jag föredrar att få dricka den direkt…
Igår.
Helt plötsligt längtade jag efter en analog bild. Jag fann ett gammalt svartvitt negativ som jag redan hade skannat men ej bearbetat.
Jag vet inte exakt när jag fotograferade den. Det kan ha varit 1997, eller 1998. Jag hade en gammal mellanformatskamera, Mamiya RB67 Pro S med två objektiv. Den var tung, tog mycket plats och det läckte ofta in ljus på filmen, vilket var förödande. Men – ibland blev det en bild som jag kunde använda.
Bilden fotade jag vid Kultsjöån. Jag tror jag använde objektivet Mamiya 180/4,5, ett polarisationsfilter och ett stativ för en kunna ge bilden en längre slutartid.
Hur som helst, nu kom en gammal bild i dager…
Nu finns en björntavla i panoramaformat ute till försäljning i mitt fotokonstgalleri.
Canvastavlans storlek är 100 x 37 cm, fernissad med tre lager och uppspänd på kilram av hög kvalitet.
Klicka här för att ta del av mer information om tavlan.
Höstkvällen var magisk. Jag minns den som igår…
De vita fjällrävarna lekte i dagens sista ljus. Deras vita päls mot den höstfärgade vegetationen skapade en fotostämning som hänförde mig.
Nu finns bilden att köpa som canvastavla i storlek 37 x 100 cm. Fernissad med tre lager och uppspänd på en kilram. Klicka här ta del av mer information om tavlan.
Fotografering har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
Uppdaterad 17/5. Efter feedback från fotografen Daniel Nordgren så fick jag veta att det var en ung havsörn. Klicka här för att ta del av hans fina naturbilder, bland annat på örn. Tack Daniel!
Plötsligt!
Jag satte kaffet i vrångstrupen. En mäktig syn dök hastigt upp utanför gömslet och jag som just klivit innanför dörren. Örnen landade i toppen på en liten myrtall. Nära.
Jag kastade mig över det tunga telet med konvertern och kameran. Upptäckte irriterat att jag måste få ner stativbenen ett snäpp mot spagatläget för att kunna vinkla utrustningen svagt uppåt mot trädtoppen. Örnen hörde nog min frustration inne i den lilla röda stugan och flög iväg.
Tusan också…
Den stora fågeln rörde sig i området hela kvällen. Jag såg när den bytte utsiktsplats och i solnedgången satt den i ett träd inom fotoavstånd.
Björnen dök aldrig upp. Men två älgar gick lugnt förbi gömslet en bit bort. Räven gjorde mig också sällskap när spöktimmen närmade sig.
Det blev kallare i gömslet och jag satte på mig min mammas stickade sockar. Åt en souvasmacka, vit choklad och drack kaffe. Jag hade det rätt bra i min ensamhet…
Tidpunkten var perfekt för flugbindning. Jag hade dåligt samvete för Fiskepolisens flugor, som jag var skyldig honom för veden. Flugorna blev så fina att jag för en sekund tänkte behålla dem – i min flugask. Jag blev lite klyven i mina funderingar och kom till slut på bättre tankar. Ett par av mina giftigaste storöringsflugor som betalning var trots allt ett kap i sammanhanget.
Strax efter midnatt gick jag till kojs. Jag ställde hela tiden klockan på korta larmintervaller för att hålla koll på vad som händer utanför. Jag ville inte missa björnen, eller örnen heller för den delen.
Klockan halv fyra upptäckte jag havsörnen på älgåteln. Ivrig och nyvaken smög jag ur sängen och började fotografera.
Fågeln var kvar i flera timmar. Vid ett tillfälle flög kungsörnen upp på en gren. Där greppade den en skadad vingpenna med näbben och höll den försiktigt. När örnen tappade den stora fjädern flög den efter ner till marken och greppade den igen. Roligt.
Mycket nöjd beger jag mig hemåt mot fjällen. Två besök vid Wildlife Laplands gömsle har gett mig närkontakt med med både björn och havssörn.
Ordspråket att slå två flugor i en smäll stämde verkligen för mig. Flugbindning och foto är en bra kombo när man sitter i väntans tider. Och det är alltid bra att ha en nöjd fiskepolis i byn…
För mer information om Wildlife Laplands gömsle klicka här.
