Stativ
Panorama 24 x 65 mm, Kodak Portra 160 och Mamiya 7 II.
September. Förra året…
Den största anledningen till att jag införskaffade kameran Sony A7R II för snart tre år sedan var att jag fick en enorm nyfikenhet att fotografera panoramafotografier med tilt/shift-objektiv.
Denna teknik ger fotografier som verkligen gör skillnad. Därtill en möjlighet för mig att skriva ut stora utskrifter, eftersom jag sammanfogar tre fotografier i Photoshop. Storleken och upplösningen i dessa bildfiler är allt jag drömt om.
Den här vyn var en av de första jag förevigade sommaren 2015. Jag fick förmånen att testa/låna en Sony A7R i väntan på att den uppdaterade A7R II skulle släppas. Brännvidden är 90 mm.
Och jag behöver inte lämna Saxnäs för att finna vackra. Motiv…
Midvintergryning anno 2005…
Jag Tri-Xade. Och högt ISO-värde och gråskala tycker jag.
Fungerade bäst. I natt…
Om ni har fallenhet för snö är det läge nu.
Vi kommer att ha många vita veckor. Framöver…
Jag gillar panorama.
Det finns olika tekniker att skapa ett sådant.
Fotografiet ovan är förevigat med kombon Sony A7R II och Canon TS-E 90/2,8. Genom att shifta objektivet och fotografera tre bilder som jag sedan sammanfogar i Photoshop kan jag skapa ett mycket tilltalande panoramaformat.
När jag fotograferar med den här tekniken är det två viktiga saker jag måste tänka på:
- Att använda stativ och se till att kameran är placerad helt i plan med motivet. Kamerans inbyggda vattenpass är guld värd i sammanhanget.
- Kameran ska vara i manuellt läge. Det måste vara samma bländare och slutartid (exponering) på alla tre fotografierna så att de passar att sammanfoga.
Fotografiet:
En vacker utsnitt av Kultjödalen. 2015-11-14, kl 14.58.
När jag fotograferade digitalt i Ljusliden i somras passade jag också på att använda min analoga kamera Mamiya 7 II.
Visst blir känslan speciell i fotografierna men det krävs också en stor arbetsinsats att skanna, ta bort smuts och bildbehandla. Färgnegativ tycker jag är svårast att skanna. Men jag gillar formatet och det är häftig känsla med den stora bildytan som negativen har.
Alla bilder är fotograferade med 80 mm brännvidd och filmen Kodak Portra 160.
Nästa framkallade färgnegativ kommer att ha panoramaformatet 24 x 65 mm…
– Hur långt är det kvar till Mysiga skogen? brukar min dotter Meja 9 år alltid utbrista.
När vi är på väg till farmor med Svartvolvon…
Teknik:
Mamiya 7 II, Mamiya 7 N 150mm F/4.5 L, Kodak Portra 160 & stativ. Skannad med Imacon Flextight Photo.
När jag vandrade stigen upp till Ljusliden från Ransarens strand möttes jag av blomster på ängarna. Platsen är mycket vacker.
Här kommer också historier från förr i dager. Resterna av en gammal lada, det gamla timmerhuset och en mycket gammal rostig jordfräs som dragits med häst eller oxe m.m. Därtill alla historier som jag har hört om Ransarkungen.
Det gamla timmerhuset har aldrig målats enligt ett dokument jag läste i storstugan. Den ska ha uppförts på 1890-talet. Färgerna på timmerstockarna varierar beroende på i vilket vädersträck de är placerade.
Tänk om jag fick blunda ett kort ögonblick och transportera mig 100 år tillbaka i tiden när jag åter öppnar ögonen. Och se hur det hårda livet på nybygget var. Boskapen, slåtterängarna och odlingarna. Samt hur platsen såg ut innan sjön dämdes på 1950-talet…
Sommaren 2006.
Jag guidade ett sällskap på flugfiskeäventyr vid övre Ransarån.
Den varma dagen förbyttes hastigt mot en kall afton när solen försvann bakom fjället. Kalldimma uppenbarade sig och det blev fotoläge.
Hela julinatten tillbringade jag på toppen av ett litet fjäll och fotograferade med min analoga utrustning. Det var fjällmagi i ordets rätta bemärkelse.
När jag vandrade hem på morgonen gnistrade midsommarblomster och smörbollar i solljuset, infrusna i iskristaller.
Ser ni tälten i fotografiet?
Förra veckan.
Morgonen var tidig när ovädret drog in. Vinden tilltog och snön som föll var både tung och blöt.
Roligt att min nya kamera levererade under första fisketuren…
