Mamiya 7 II
Det här fotografiet gillade jag bäst när jag synade min framkallade svartvita analoga film som jag fick hem från framkallning häromdagen.
Jag skannade bilden med min Imaconskanner som styrs med hjälp av min gamla Apples Power Macitosh G3, överförde den via en hårddisk till min nya MacPro, öppnade den i Photoshop, beskar och inverterade bilden, städade bort all smuts och damm, justerade svart och vitpunkt, fixade kontrasten som jag ville ha den innan jag tog ner filen till en webbild för att till sista skärpa den för ändamålet…
Det är långsam process och det analoga minneskortet på 120-filmen har bara 10 bilders kapacitet.
Vad tycker jag? Jag gillar negativets format på 6 x7 cm, kornet och övergångarna från ljust till mörkt i bilden. Tidigare kunde den digitala bilden klippa i högdagrarna på ett sätt som inte var snyggt men det har blivit bättre och på min nyaste digitala kamera Sony a7r II är det dynamiska omfånget fantastiskt. Det finns också en känsla och karaktär i den analoga bilden som är tilltalande. Däremot är det lätt att fotografera många bilder som jag inte tycker sticker ut på något sätt men är ögonblicket väl valt och fångat är det en skön känsla att se den skannade bildfilen ta form på bildskärmen.
Vad är tanken med att fotografera analogt för mig? Jag har en jättefin utrustning. Mamiya 7 II med tre objektiv (43 mm, 80 mm, 150 mm) och panoramadapter 24 x 65 mm på småbildsfilm och kamerasystemets egna polarisationsfilter som går att använda på alla objektiv. Och så förstås min skanner Imacon Flextight Photo som är spindeln i processen. Första frågan är – ska jag ha kvar utrustningen? Fråga två – kan jag finna ett sätt att använda utrustningen tillsammans med någon film som ger mig fotografier som jag tycker om. I slutändan har jag också en dröm om att kunna erbjuda analoga fotografier som utskrifter i begränsade upplagor på konstpapper, om resultaten faller mig i smaken.
Jag kommer att fotografera digitalt som vanligt framöver, med min fantastiska Sony A7r II och trotjänaren Sony A99, men under en tid också smyga med den analoga kameran och fotografera när andan faller på. Jag har köpt in tre nya filmer. De svartvita filmerna Illford Delta 100 och Kodak Professional TMax 400 och den negativa färgfilmen Kodak Proffessional Ektar 100. Jag är också intresserad av att testa någon svartvit film med högre ljuskänslighet och någon av Kodaks Portrafilmer.
Fotografiet som jag visar här är fotograferat med Kodak Professional TMax 100.
Det framkallar ett sebegär. När jag tittar på de stora svartvita negativen på ljusbordet.
Nya bilder men ändå gamla.
Jag tror. Att jag laddade 120-filmen i min kameran sommaren 2013. Jag fotograferade några bilder då, några året därpå och de två sista för några veckor sedan. 10 bilder totalt.
Nyfiken är jag.
Undrar om det finns någon bild som blev bra?
I slutet av juli 2003 befann jag mig uppe på Stekenjokksplatån. När dagen led mot sitt slut fick jag uppleva en färggrann solnedgång. Himlen färgades rödorange i den stilla sommarnatten.
Igår skannade jag bilden på min Imacon Flextight Photo och gjorde bilden färdig i Photoshop. Vid sidan om mig på det lilla ljusbordet låg originalet – diat som jag fotograferat med min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Under processen jämför jag den digitala bilden med bilden på ljusbordet.
Jag gillar att ta mig an en analog bild emellanåt. Men det tar tid att skanna, överföra filen till en annan dator och klona bort alla dammkorn på bilden. Men i sammanhanget är det kanske det jag som jag njuter av. Att det får ta tid…
För ett par dagar sedan skannade jag en analog mellanformatsbild som jag fotograferat med min Mamiya 7 II. Den har legat i mina gömmor i några år eftersom fotot inte tillhörde den bildserie som en kund valde ut från ett fotouppdrag de hade beställt.
Jag kan bara konstatera att det är roligt att återvända till den analoga eran ibland. Visserligen tar det tid att skanna, sudda bort alla dammkorn och bildbehandla den digitala kopian av originalet. Men känslan att det får ta tid är härlig och jag gillar karaktären i filmkornet.
Kanske laddar jag om – kameran med en ny film inför sommaren…
