Bländad

201600358Plötsligt.

Var det blixten som slog ner? Eller var det ett komet- eller meteoritnedslag? Allt blev vitt och utfrätt. Jag famlade i ljuset.

Jag kisade med ögonen, fyllde lungorna med ny fräsch luft och fick åter ett synfält. Då upptäckte jag förskräckt, där vid sidan om eldstaden.

En sprillans ny kaffepanna. Oanvänd och odrucken, som blänkte läskigt i dagsljuset. De stora solkatterna skrämde storöringarna och gjorde oss snöblinda.

Jag hade känt det. Att något var fel. Det kändes i luften och i mina blodådror. Fisken vakade inte och det blåste. Ihärdigt. Nu vet jag orsaken, eller har bortförklaringen. En ny oanvänd kaffepanna saknar själ och intorkad sump. Därtill fiskehistorier och berättelser från platser den besökt. Huva. Hur kunde du?

Fiskecentrummattias försökte lite ursäktande med en svag metallisk stämma ställa allt till rätta.

– Jag, jag, jag kan kanske smutsa ner den lite innan jag kokar.

– Neeeeej. En kaffepanna förtjänar sitt sot. Påskägg kan man måla, hojtade jag i panik till svar.

Sedan ställde sig Mattias upp och greppade yxan.

– Neeeeej, skrek jag åter igen, eftersom jag hade en känsla av att han skulle ge sig på kaffepannan.

I min nedstämdhet trodde jag att Mattias skulle släta över det pinsamma i sammanhanget och få mig på bättre humör, med en buckla eller åtta. Lättad kunde jag pusta ut. Yxskaftet användes endast för att placera kaffepannan i elden. Vilket kap i sammanhanget.

Eldslågorna fullkomligt kastade sig över det blanka och min mörka sinnesstämning ljusnade, en aning. Sakta men säkert ändrades färgen till det behagligare. Mattias hällde ner kokkaffe och sedan kokade kaffepannan hastigt och lustigt över. Elden var nära att slockna och helt plötsligt signalerade vi röksignaler utan att veta dess innebörd. ”Bra”, tänkte jag tyst för mig själv eftersom händelser som denna formar. En kaffepanna.

– Om du ska fotografera Magnus. Kan jag vända den svartaste sidan mot kameran, sade Mattias med en len stämma och jag nickade barskt.

Färgen på drycken var exemplarisk när den rann ur pipen i soljuset ner i min träkåsa. Och vilken arom, doft och smak drycken hade. Inte illa av en nybörjare. Inte Mattias menar jag utan kaffepannan.

När sedan Mattias räckte över en kniv och torkat kött var han förlåten…

Tidigare Flugfiskeglamour
Nästa Butiken öppnar

Kommentera