Sony A99
I sommar besökte jag Funäsdalen under en vecka i början av juli. Paddlingsäventyret in till Tandsjön i Rogenområdet var höjdpunkten under vår vistelse. Den mytomspunna sjön har tidigare inte varit upplåten för sportfiske men i år har fiskeguiden Michael Ärfström/Two Little Feet erbjudit ett begränsat antal fiskedygn med guide.
Fantastisk natur och storra harrar, ett nytt flugmönster och trevlig samvaro. Bra foto och veckans bästa väder. Jag fick mersmak. Hit återkommer jag gärna.
Tack till hela fiskegänget och vår fiskeguide Michel Ärfström.
Mer information:
Klicka här för att besöka Two Little Feets hemsida för att ta del av bland annat fiskeresorna till Tandsjön.
Tandsjön i Fiskejournalens nyhetswebb:
Jag har varit upptagen med annat än foto den sista tiden. De sista två veckorna har jag påbörjat grundkursen för räddningsinsats på Sandön.
När jag kom hem till Saxnäs i går kändes det som hösten anlänt. Varje år kommer samma känsla över mig – att fjällsommaren är alldeles för kort. En viss nyans av vemod infinner sig och jag känner mig inte riktigt klar med årstiden.
Det är tur att jag passade på att njuta när jag fick tillfälle – i sommar…
Augusti är en månad jag gillar. Mörkret kommer tillbaka om nätterna och då flugfiskar jag gärna.
Bilden fotograferade jag förra veckan. Efter en riktigt skön kvällslutare i tältet vaknade vi utsövda och redo för storöringsjakt. Och den fortgick ända tills vi åt frukost vid fyratiden på morgonen, innan vi kröp ner i sovsäckarna. Ögonblicket förevigade jag när natten var i sin linda och utrustningen gjordes i ordning i pannlampas sken.
Bildstabilisering är guld värd när jag fotograferar bilder i dåliga ljusförhållanden eller vill ha en längre slutartid av en anledning, t ex för att ge forsande vatten rörelse i bilden. Att kunna få användbara bilder med en slutartid på 1/3 sekund på frihand utan stativ är häftigt. Och att bildkvaliteten på högre ISO-tal är imponerande på min Sony A99 är också till mycket stor hjälp.
Förrförra veckan…
Någonstans i Vindelfjällen vid en vacker öringström blev det kapplöpning nerför strömmen. Flugspöet var böjd i en vid båge och Brian – the running man, bemästrade situationen när han förföljde rusningen nedför forsarna.
Och det är ingen fjärilshåv fiskeguiden Ulf Johansson vid Fiskecentrum Ammarnäs håller i handen.
Hela historien kommer ni att få läsa om, i vinter eller nästa år i Fiskejournalen…
Thanks Brian, Johan and Ulf for some fantastic days!
Jag har varit ute i vildmarken i flera veckor nu, känns det som…
I dag var jag hemma. Camilla tyckte jag skulle passa på att koppla av med en tur med kajaken. Jag nappade.
Kvällen var livlös förutom öringen som vakade när jag gått i land. Snabbt la jag ut flugan och den högg omgående. Rödingen däremot, såg jag inte skymten av trots att långedraget var på släpp.
Solnedgången var aftonens begivenhet. Den orange cirkeln dalade mellan Stöken och Ropen. Det var först när jag tappade fokus som jag blev nöjd bilden.
Återkommer med några bilder från vildmarken, de senaste veckorna…
Igår.
Cykling längs den gamla SGU-vägen från Stekenjokk ner till Saxån, strax utanför Klimpfjäll.
Fotoväder. Strålande sol och en färgstark familj.
Visst, lite trött är jag i låren i dag men de långa nedförsbackarna ner till Saxån var värd alla uppförsbackar. Rolig aktivitet och en mycket storlagen naturupplevelse.
Ett stort tack till familjen Dillner! Det här måste vi göra om…
I början av veckan gjorde jag årets första reportagetur. Bilresan gick över Blaikfjället och vidare ner i Jämtland. Blomhöjden och Gransjöån var min destination.
Ån har legat i träda ett par år och har åter öppnat för ett begränsat sportfiske genom Vaerie Fjällprodukter.
Vilken vacker miljö. Gammelskog där lågor ligger kvar på marken. Fjäll som bakgrund och en vacker å med omväxlande forsar och sel, eller flyar som de säger i Jämtland.
Det var härligt att vandra efter ån med flugspöet. Öringarna i ån var färggranna. Faktiskt bland de vackraste jag sett. Deras kroppsmålningar var ett konstverk i sig, vilket bilden ovan visar.
Jag vill passa på att tacka min fiskebroder Jonathan och Joakim Andersson! Att få tillbringa två nätter i en gemytlig kåta, prata om allt mellan himmel och jord, dricka kaffe och äta gott är verkligen något som jag uppskattar. Och så fisket förstås!
Klicka här för att ta del av mer information om Gransjöån.
Nu finns en björntavla i panoramaformat ute till försäljning i mitt fotokonstgalleri.
Canvastavlans storlek är 100 x 37 cm, fernissad med tre lager och uppspänd på kilram av hög kvalitet.
Klicka här för att ta del av mer information om tavlan.
I går. Kväll…
Jag lyfte upp kajaken på biltaket. Spännbandet drogs åt och jag slängde snabbt in min flugfiskeutrustning och kamera i bilen.
Frihetskänslan kom över mig. Jag har längtat.
Visst var jag tvungen att dissekera flugrullen innan jag hittade trasslets ändhållplats. Men känslan att paddla ut på den spegelblanka sjön var obeskrivlig.
Huggen, fajterna och fiskarnas förföriska prickar väckte min flugfiskeiver ur vintervalan.
Årets första fisk behöll jag. Den ska jag bjuda min älskade på. I dag till lunch…
För mer information om min kajak Native Watercraft Ultimate 12 – klicka här. Kajaken är en av mina allra bästa investeringar. Inte enbart till fiske. Friluftsliv och fotot är också alltid i fokus när jag använder den. Stabil och gott om utrymme.
Svenska genaralagenten för Native Watercraft, Powerboots in North, hittar ni här.
…Suddig kontur. Mellan tallarna lösgör sig en ljus kropp. Oskarpt…
Uppdaterad 17/5. Efter feedback från fotografen Daniel Nordgren så fick jag veta att det var en ung havsörn. Klicka här för att ta del av hans fina naturbilder, bland annat på örn. Tack Daniel!
Plötsligt!
Jag satte kaffet i vrångstrupen. En mäktig syn dök hastigt upp utanför gömslet och jag som just klivit innanför dörren. Örnen landade i toppen på en liten myrtall. Nära.
Jag kastade mig över det tunga telet med konvertern och kameran. Upptäckte irriterat att jag måste få ner stativbenen ett snäpp mot spagatläget för att kunna vinkla utrustningen svagt uppåt mot trädtoppen. Örnen hörde nog min frustration inne i den lilla röda stugan och flög iväg.
Tusan också…
Den stora fågeln rörde sig i området hela kvällen. Jag såg när den bytte utsiktsplats och i solnedgången satt den i ett träd inom fotoavstånd.
Björnen dök aldrig upp. Men två älgar gick lugnt förbi gömslet en bit bort. Räven gjorde mig också sällskap när spöktimmen närmade sig.
Det blev kallare i gömslet och jag satte på mig min mammas stickade sockar. Åt en souvasmacka, vit choklad och drack kaffe. Jag hade det rätt bra i min ensamhet…
Tidpunkten var perfekt för flugbindning. Jag hade dåligt samvete för Fiskepolisens flugor, som jag var skyldig honom för veden. Flugorna blev så fina att jag för en sekund tänkte behålla dem – i min flugask. Jag blev lite klyven i mina funderingar och kom till slut på bättre tankar. Ett par av mina giftigaste storöringsflugor som betalning var trots allt ett kap i sammanhanget.
Strax efter midnatt gick jag till kojs. Jag ställde hela tiden klockan på korta larmintervaller för att hålla koll på vad som händer utanför. Jag ville inte missa björnen, eller örnen heller för den delen.
Klockan halv fyra upptäckte jag havsörnen på älgåteln. Ivrig och nyvaken smög jag ur sängen och började fotografera.
Fågeln var kvar i flera timmar. Vid ett tillfälle flög kungsörnen upp på en gren. Där greppade den en skadad vingpenna med näbben och höll den försiktigt. När örnen tappade den stora fjädern flög den efter ner till marken och greppade den igen. Roligt.
Mycket nöjd beger jag mig hemåt mot fjällen. Två besök vid Wildlife Laplands gömsle har gett mig närkontakt med med både björn och havssörn.
Ordspråket att slå två flugor i en smäll stämde verkligen för mig. Flugbindning och foto är en bra kombo när man sitter i väntans tider. Och det är alltid bra att ha en nöjd fiskepolis i byn…
För mer information om Wildlife Laplands gömsle klicka här.
Jag var ensam. I björngömslet. I går natt
Vinden svepte in över landskapet. Det regnade sporadiskt från den mörka kvällshimlen.
Som mest räknade jag till 4 tranor på myren utanför. En var vit och skiljde sig från de övriga. Ljudet från de trumpetade fåglarna inramade panoramavyn från gömslet på ett magiskt vis.
Plötsligt. Skymtade jag en ljus kropp vars syn löstes upp lika snabbt som den uppenbarade sig. Någonstans bortom myren, inne bland tallarna. Var det en synvilla eller ett hjärnspöke som spelade mig ett spratt? Eller var det…
Den ljusa björnen var verklig. Sakta vankade den fram efter skogskanten innan nallen närmade sig gömslet. Vilken högtidsstund.
Efter en stund försvann björnen på samma sätt som den uppenbarade sig. Bortom myren, inne bland tallarna. Någonstans.
En kraftig regnskur spelade upp ett gemytligt musikstycke på plåttaket. Kalldimmorna lösgjorde sig och mörkret tätnade.
Jag kröp halvvägs ner i min sovsäck. Satt mig skönt tillrätta i fåtöljen och lade upp fötterna på den andra. Till nöds fanns både goda ostar och korvar, kaffe och en kall cola. Men just då njöt jag eftersmaken av mitt första björnmöte.
Vårnatten var bara i sin linda och jag ska måste hålla mig vaken. Vem vet vad som kan hända när gryningsljuset anländer?
Ett stort tack till Louis, Tessa och Christian vid Wildlife Lapland!
För mer information och bokning av björngömslet klicka här.
Bilden är beskuren och konverterad till gråskala i Camera Raw.
Tidigare blogginlägg från björngömslet:
Intresserad av min fototeknik – klicka här.
Ett annat blogginlägg – klicka här.
