Really Right Stuff BH55
Det är alltid en mycket speciell och tilltalande äventyrskänsla som infinner sig när jag besöker Fiskecentrum Ammarnäs. Tillsammans med fjällräven Ulf Johansson har jag fått möjligheten att besöka några av de finaste av fiskevatten. Fiskecentrumet har ett unikt samarbete med Ran- och Grans samebyar i Vindelfjällen.
Förra året besökte jag Ältsån och Laivajukke. Äventyret innehöll många ingredienser. Storm, vitfenor, upptäcktsfärder, lägerliv, starka öringar och storslagen fjällnatur. Och ett grymt härligt fiskegäng. Tack till Ulf, Johan – the lucky skirt och Brian – the running man! Ett speciellt tack till Ulf och Bodil vid Fiskecentrum Ammarnäs.
Hela historien, ”Flugfiskeäventyr i Vindelfjällens naturreservat”, kan ni ta del i det aktuella numret, nr 7-8, av tidskriften Fiskejournalen.
Ps. Jag undrar när Johan och Brian dyker upp i Lappland igen?
Snart. Kan jag sjösätta min fiskekajak igen. För mig är det en frihet att med sin egen muskelkraft paddla ut i vildmarken. Gärna med fiskespöet och kaffekannan…
Jag kom i kontakt med fiskekajaker för första gången när jag var på en reportageresa till Camp Sovvene genom Visit Sápmi för ett par år sedan. De hade fiskekajaker av märket Native Watercraft som jag tyckte var mycket användbara. Förutom fiske gick de att packa med utrustning till friluftsliv i övrigt och foto. Därtill var de stadiga i vattnet och lätt att slänga upp på biltaket.
Jag funderade och köpte året efter två stycken. En singelkajak Ultimate 12 och en Ultimate 16 (har utgått ur sortimentet) med plats för två personer, av samma märke som jag testat året före.
Mest har jag använt singelkajaken, Ultimate 12. Jag har flugfiskat och paddlat långedrag efter röding på Kultsjön. Den är lätt att paddla och styra. Faktum är att jag är intresserad av att införskaffa en till singelkajak. Mest på grund av att det är ett suveränt sätt att umgås under en fisketur. Två kajaker kan söka efter fisk effektivare, man kan fota varandra på ett bra sätt, prata med varandra eller gå i land när man vill.
Det jag reflekterat över under de två somrar jag haft dem i min ägo är:
– Man blir blöt om benen om man paddlar mycket. Byxor som skyddar mot väta är bra att ha på sig, speciellt om det inte är en solig sommardag.
– Jag saknar spöhållare på kajaken. Det fungerar att sticka in handtaget på spinnspö i tomrummet på stolen och låsa spöet med benen när jag fiskar med långedrag – men det är inte optimalt. Med flugspöet fungerar det inte. Till sommaren ska jag montera en spöhållare för både flug- och spinnspöet. Eventuellt köper jag ett Ultimate Groove Kit och ett Scotty Gearhead. Eller skruvar fast en hållare i kajaken.
– Jag skulle vilja införskaffa en självupplåsande flytväst för bekvämlighetens skull istället för den traditionella flytvästen jag använt mig av.
– En vagn som jag kunde dra ner och upp den från vattnet med, lastad och riggad, skulle jag ha användning för. Från huset ner till Kultsjön. Då slipper jag gå minst två vändor och kan paddla Insjön hem om jag vill. Eller vice versa.
Det finns tre singelkajaker som frestar mig just nu. Alla har sina fördelar, nackdelar och smarta lösningar. Jag ska fundera, kanske…
1. Slayer 12
Klicka här för att komma till den svenska återförsäljarens hemsida för Native Watercraft.
Tänk om vi fick paddla ut i varsin kajak, mr Fix och jag, när han kommer på fjällbesök i slutet av maj!
Jag håller tummarna på att vi ska få en fin vårvinter framöver. Jag vill pimpelfiska, åka utför och tanka sol på ett renskinn.
Men. Jag börjar längta till min favoritårstid – fjällsommar.
Tänk att få sitta vid en öringström. Med flugspöet i handen och lyssna på ljudet från forsen…
Det är livskvalitet.
Jag är inne i en konstnärlig och musikalisk resa just nu. Gråskala och svartvita utskrifter är i fokus och jag lyssnar på Dream Theater. En bra kombination och det finns mycket att upptäcka i bägge hantverken.
Jag har lagt upp tre svartvita utskrifter på fjällrävar till försäljning. De finns att beställa i A4-, A3- och A2-storlek. Större storlek kan också ordnas mot förfrågan. Fotografering av fjällrävarna har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
Färgutskrifter på samma bilder finns här.
Tre låtar med Dream Theater:
Förra veckan. Onsdag kväll.
I bilen mellan Dikanäs och Slussfors upptäckte jag ljuset på himlen. Det blev starkare under färden österut.
Strax före midnatt nådde jag mitt mål. Den lilla ön ute på Storavan som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Det första jag gjorde var att fotografera norrskenet. Stjärnor, dansande färger i olika nyanser och den svarta natthimlen. Mäktigt.
Tack Tobbe för ett par härliga dagar! Nästa gång skulle jag bli tacksam om du kunde hålla igen på effekten i gasolkylskåpet. Visst är det coolt att tina pilsnern drickbar i den vedeldade bastun först. Men – jag föredrar att få dricka den direkt…
Jag har haft ett par fina dagar hemmavid. Strålande väder och vackra höstfärger. Därtill har jag haft min gode kamrat Hasse på besök.
Vi har fiskat, kokat kaffe och fjällvandrat.
Bilden tog jag i förmiddag på Pojken strax utanför Saxnäs. Det var häftigt när dimmorna skingrades och solen trängde igenom.
Jag kommer ihåg stunden när jag förevigade fjällandskapet. Det var kallt och himlen var målad i en rosa färgton.
Kanske är färgbilden vackrare men jag gillar också den svartvita varianten. Så mycket att det blev en canvastavla i panoramaformat 37 x 100 cm.
Bilden finns nu till försäljning. Klicka här för mer information om tavlan.
I veckan satte jag klorna i några RAW-filer från ett av sommarens äventyr.
Det var en fantastisk naturupplevelse att besöka Mehamn i nordnorge. Fisket, fotot och de goda havsdelikatesserna gav en utsökt eftersmak. Som sitter i…
Kungskrabban (även kallad kamtjatkakrabba, rysskrabba eller stalinkrabba) kan uppnå en vikt på över 14 kilo.
Källa : Wikipedia
Skymningen anländer hastigt.
Ryggsäcken är tung, stigen vattenfylld och spängerna hala. Regnet tilltar och naturens konturer suddas sakta ut.
Uppe på en höjd ser jag plötsligt ljussignaler. Jag tar av mig ryggsäcken och plockar fram min pannlampa och signalerar ett svar.
När jag viker av från leden blir jag tvungen att tända lampan. Myren är blöt, fjällbjörkarna i vägen och blockstenarna hala. Hjärtat pumpar och jag sätter mig ner på en sten.
Plötsligt får jag se skenet från en tältkåta uppe på höjden. Krafterna kommer åter och jag hastar vidare.
Fjällslutningens stigning tilltar och skenet försvinner bakom krönet. Jag blir osäker på min färdriktning. Då kommer en ljussignal ovanför mig och jag kan åter lokalisera platsen.
Skenet från kåtan och de blåsvarta konturerna av fjällen ger natten en magisk inramning. Regnet besvärar mig inte längre. Jag är framme.
Jag drar ner dragkedjan på tältduken och kliver in. Jag hälsar på min vän och slår mig ner på renskinnen. Elden värmer och sprider ett angenämt skimmer i kåtan…
Tack Joachim för ett minnesvärt fjälläventyr!
Solen skiner. Den svaga vinden kommer från söder.
Tältet är upprest. Framför oss har jag och min gode vän ett par dygn med fiske, friluftsliv och naturupplevelser.
Vi utbringar en välkomstskål!
Fjällycka…
I det senaste numret av Fiskejournalen, nr 7-8, har jag artikeln ”Svarta flugor för storöringen” publicerad. Den handlar om de flugor och den teknik jag använder mig av för att fiska öring under sensommarnätterna. Ni kan också ta del av några av mina upplevelser.
Augusti är för övrigt en tid på året som jag uppskattar väldigt mycket. Kantareller, hjortron och så förstås – stora öringar!
