Mamiya 7 II
Ett analogt fotografi från september 2008.
Jag har skrivit ut motivet tidigare i färg men ville göra en svartvit variant.
Diapositivet skannade jag om, i gråskala.
Och sedan. Kom renarna till liv igen med hjälp av min. Storformatsskrivare…
Jag har lagt in detta motiv och några andra nya till försäljning här.
Midvintergryning anno 2005…
När jag fotograferade digitalt i Ljusliden i somras passade jag också på att använda min analoga kamera Mamiya 7 II.
Visst blir känslan speciell i fotografierna men det krävs också en stor arbetsinsats att skanna, ta bort smuts och bildbehandla. Färgnegativ tycker jag är svårast att skanna. Men jag gillar formatet och det är häftig känsla med den stora bildytan som negativen har.
Alla bilder är fotograferade med 80 mm brännvidd och filmen Kodak Portra 160.
Nästa framkallade färgnegativ kommer att ha panoramaformatet 24 x 65 mm…
– Hur långt är det kvar till Mysiga skogen? brukar min dotter Meja 9 år alltid utbrista.
När vi är på väg till farmor med Svartvolvon…
Teknik:
Mamiya 7 II, Mamiya 7 N 150mm F/4.5 L, Kodak Portra 160 & stativ. Skannad med Imacon Flextight Photo.
Dags att göra en avstämning med det analoga fotograferande med min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Resultaten är varierande och här är några reflektioner.
- Der är inte så smart att fotografera med svartvit film när solnedgången är vacker rödorange eller när höstfärgerna är varma och färglada…
- Det är svårt med mätarsökare, eftersom jag är van vid att se motivet i sökaren som det kommer att avbildas i fotografiet. Jag måste helt enkelt bli mer kompis med den.
- Jag bör fotografera endast när det är fotoläge. Undvika att försöka finna motiv när det är bättre att koka kaffe… När jag får tillbaka just en sådan filmrulle från framkallning funderar jag på att sälja utrustningen.
- Frustrerande att ha flera olika valmöjligheter. Dels olika kamerahus (analogt och digitalt), objektiv och filmval. Det är lätt att det blivit en ny dag innan jag valt teknik…
- En bra skanning är viktigare än man tror. Jag är glad att jag har en Imaconskanner i mitt analoga arbetsflöde.
Men…
- Det är en speciell känsla att ladda en filmrulle i kameran. Väldigt lite wifi, liksom…
- Ett motiv där exponeringen sitter är en fröjd att ta fram i dager. Den långsamma processen med ljusbord, skanning och smutsbortagning är en fröjd för fotosjälen. Det känns lite som att hugga ved, väldigt fysiskt. Och fotografiet finns ju på riktigt!
- Jag gillar formatet 6 x 7 cm, likaså 24 x 65 cm som jag kan fotografera på småbildsfilm med en panoramainsats.
- Desto mer jag fotograferar analogt uppskattar jag min digitala fotoutrustning. Vilka fantastiska bildfiler, ISO-prestanda m.m. Det finns inget analogt vs digitalt för mig. Analogt är ett roligt sidoprojekt.
- Det som avbildar på ett nytt- eller annorlunda vis gillar jag, vilket det analoga fotografiet ofta gör i jämförelse med det digitala.
Och framöver…
- Ska jag ge det analoga en chans till.
- Är jag intresserad av att fotografera mer landskap med vidvinkeln Mamiya 7N43mm F/4,5.
- Fotografera med panoramainsatsen. Det var länge sedan och jag är svag för just det formatet.
- Kanske jag testar en diafilm, Velvia 50. Jag hade tänkt att inte göra det från början eftersom jag känt en stor mättnad av filmen sedan det begav sig. Men, kanske…
- Kommer jag att testa Kodak T-Max 400, har 2 st 120-rullar. Kodak Tri-X 400 och Illford HP5 Plus 400 är jag också nyfiken på.
- Är jag fortfarande intresserad av att fotografera med negativ färgfilm.
- Hoppas jag kunna minimera och begränsa utrustningen. Varför inte smyga ner den analoga kameran med endast ett objektiv och en laddad film bredvid den digitala utrustningen. Och koncentrera mig på det när det blir fotoläge.
Fotografiet. Midsommarnatt 2016 vid Trappstegsforsen. Mamiya 7 II, Mamiya 7N43mm F/4 och Kodak Portra 160. Från just det tillfället var det en hel filmrulle som blev lyckad.
Jag fann det här mycket gamla svartvita fotografiet från början av 19… talet.
Skämt åsido, ögonblicket förevigade jag förra sommaren med min analoga mellanformatskamera.
Midsommar i Fatmomakke är en favorit. Dans, midsommarstång, smörbollar och skir grönska med snöklädda fjäll i bakgrunden. Just de här dagarna på året känns det som om. Fjällsommaren är evig…
Jag har betraktat de analoga fotografierna från i somras igen. Filmen jag använde var Kodak Portra 160 och min mellanformatskamera Mamiya 7 II. Det finns något jag attraheras av i fotografierna och speciellt hur solnedgångens varma färger återges på filmen.
Ett avtonat gråfilter har jag aldrig använt. För just detta motiv finns det säkert fotografer som skulle använda sig av tekniken och behärska den. De justeringar jag ibland utför är till exempel att lägga på ett avtonat gråfilter över en alltför ljus himmel när RAW-filen framkallas i Camera RAW.
När jag betraktade det skannade fotografiet ovan kom jag att tänka på nätterna jag tillbringade i ett mörkrum under min studietid vid Uppsala universitet. Genom att använda en liten kartongbit på en pinne kunde jag påverka kopieringen genom att pjatta med det enkla verktyget och efterbelysa delar av bilden.
”På den här analoga skannade bildfilen kan jag använda en liknande teknik i bildbehandlingen”, tänkte tyst för mig själv och skred till verket.
Genom att ljusa upp det vita forsande vattnet kunde jag behålla himlens vackra oranga kulör i himlen…
Jag har fotograferat med negativ film vid sidan om det digitala sista året när den analoga andan fallit på. Några 120-rullar svartvitt och färgnegativ har det blivit.
Den här bilden fotograferade jag i november förra året.
Mamiya 7 II, 150 mm, stativ och Kodak Professional T-MAX 100. Skannad med min Imacon Flextight Photo.
Klicka här om ni är intresserade av att se ett fotografi jag fotograferade med min digitala utrustning vid samma tidpunkt.
Gammelskogen i Mörresjöliden är fotograferad analogt med Illford Delta 3200 Professional. Brännvidden är 43 mm och exponerat på 120 film. Det svartvita negativet har storleken 6 x 7 cm.
Filmen har ett vackert korn utan att det tappar skärpa, tycker jag. Just i den här miljön kan filmens karaktär ge en vacker och tidlös inramning. Ögonblicket i skogen kunde lika gärna vara förevigad för mycket länge sedan och just den känslan gillar jag. Det känns som filmens kornighet gör sig rättvisa på de stora negativen som också var lätt att skanna. Jag är lite nyfiken hur fotografiet skulle göra sig som utskrift på ett matt konstpapper eller kanske ett barytapapper?
Nästa blogginlägg ska jag visa ett annat motiv från samma området. Skillnaden mot detta fotografi är att det fotografiet är skapad digitalt men jag eftersträvar samma känsla…
Nu har jag framkallat och skannat en filmrulle Kodak Porta 160 som jag fotograferat med min Mamiya 7 II.
Det är ett sidoprojekt jag har. Nyfikenheten om jag kan fånga någon analog känsla som tilltalar mig är stor. Några filmrullar negativ färg- och svartvit film har stått på agendan.
Tidskrävande, få fotografier på en filmrulle (10 st på 120-film) i jämförelse med ett 64 gigabite minneskort och ovant att använda en mätsökare är bara några reflektioner. Just skanningen har också krävt lite tålamod i jämförelse med positiv eller svartvit negativ som jag har bättre koll på. Men visst. Lite spännande är det allt. Att betrakta slutresultatet.
Undrar just. Om jag fått korn på något?
Mamiya 7 II och 80 mm.
Kodak Portra 160.
Stativ.
