Gitzo GT3531LSV
Det är alltid en mycket speciell och tilltalande äventyrskänsla som infinner sig när jag besöker Fiskecentrum Ammarnäs. Tillsammans med fjällräven Ulf Johansson har jag fått möjligheten att besöka några av de finaste av fiskevatten. Fiskecentrumet har ett unikt samarbete med Ran- och Grans samebyar i Vindelfjällen.
Förra året besökte jag Ältsån och Laivajukke. Äventyret innehöll många ingredienser. Storm, vitfenor, upptäcktsfärder, lägerliv, starka öringar och storslagen fjällnatur. Och ett grymt härligt fiskegäng. Tack till Ulf, Johan – the lucky skirt och Brian – the running man! Ett speciellt tack till Ulf och Bodil vid Fiskecentrum Ammarnäs.
Hela historien, ”Flugfiskeäventyr i Vindelfjällens naturreservat”, kan ni ta del i det aktuella numret, nr 7-8, av tidskriften Fiskejournalen.
Ps. Jag undrar när Johan och Brian dyker upp i Lappland igen?
Snart. Kan jag sjösätta min fiskekajak igen. För mig är det en frihet att med sin egen muskelkraft paddla ut i vildmarken. Gärna med fiskespöet och kaffekannan…
Jag kom i kontakt med fiskekajaker för första gången när jag var på en reportageresa till Camp Sovvene genom Visit Sápmi för ett par år sedan. De hade fiskekajaker av märket Native Watercraft som jag tyckte var mycket användbara. Förutom fiske gick de att packa med utrustning till friluftsliv i övrigt och foto. Därtill var de stadiga i vattnet och lätt att slänga upp på biltaket.
Jag funderade och köpte året efter två stycken. En singelkajak Ultimate 12 och en Ultimate 16 (har utgått ur sortimentet) med plats för två personer, av samma märke som jag testat året före.
Mest har jag använt singelkajaken, Ultimate 12. Jag har flugfiskat och paddlat långedrag efter röding på Kultsjön. Den är lätt att paddla och styra. Faktum är att jag är intresserad av att införskaffa en till singelkajak. Mest på grund av att det är ett suveränt sätt att umgås under en fisketur. Två kajaker kan söka efter fisk effektivare, man kan fota varandra på ett bra sätt, prata med varandra eller gå i land när man vill.
Det jag reflekterat över under de två somrar jag haft dem i min ägo är:
– Man blir blöt om benen om man paddlar mycket. Byxor som skyddar mot väta är bra att ha på sig, speciellt om det inte är en solig sommardag.
– Jag saknar spöhållare på kajaken. Det fungerar att sticka in handtaget på spinnspö i tomrummet på stolen och låsa spöet med benen när jag fiskar med långedrag – men det är inte optimalt. Med flugspöet fungerar det inte. Till sommaren ska jag montera en spöhållare för både flug- och spinnspöet. Eventuellt köper jag ett Ultimate Groove Kit och ett Scotty Gearhead. Eller skruvar fast en hållare i kajaken.
– Jag skulle vilja införskaffa en självupplåsande flytväst för bekvämlighetens skull istället för den traditionella flytvästen jag använt mig av.
– En vagn som jag kunde dra ner och upp den från vattnet med, lastad och riggad, skulle jag ha användning för. Från huset ner till Kultsjön. Då slipper jag gå minst två vändor och kan paddla Insjön hem om jag vill. Eller vice versa.
Det finns tre singelkajaker som frestar mig just nu. Alla har sina fördelar, nackdelar och smarta lösningar. Jag ska fundera, kanske…
1. Slayer 12
Klicka här för att komma till den svenska återförsäljarens hemsida för Native Watercraft.
Tänk om vi fick paddla ut i varsin kajak, mr Fix och jag, när han kommer på fjällbesök i slutet av maj!
Jag håller tummarna på att vi ska få en fin vårvinter framöver. Jag vill pimpelfiska, åka utför och tanka sol på ett renskinn.
Men. Jag börjar längta till min favoritårstid – fjällsommar.
Tänk att få sitta vid en öringström. Med flugspöet i handen och lyssna på ljudet från forsen…
Det är livskvalitet.
Jag är inne i en konstnärlig och musikalisk resa just nu. Gråskala och svartvita utskrifter är i fokus och jag lyssnar på Dream Theater. En bra kombination och det finns mycket att upptäcka i bägge hantverken.
Jag har lagt upp tre svartvita utskrifter på fjällrävar till försäljning. De finns att beställa i A4-, A3- och A2-storlek. Större storlek kan också ordnas mot förfrågan. Fotografering av fjällrävarna har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
Färgutskrifter på samma bilder finns här.
Tre låtar med Dream Theater:
Förra veckan. Onsdag kväll.
I bilen mellan Dikanäs och Slussfors upptäckte jag ljuset på himlen. Det blev starkare under färden österut.
Strax före midnatt nådde jag mitt mål. Den lilla ön ute på Storavan som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Det första jag gjorde var att fotografera norrskenet. Stjärnor, dansande färger i olika nyanser och den svarta natthimlen. Mäktigt.
Tack Tobbe för ett par härliga dagar! Nästa gång skulle jag bli tacksam om du kunde hålla igen på effekten i gasolkylskåpet. Visst är det coolt att tina pilsnern drickbar i den vedeldade bastun först. Men – jag föredrar att få dricka den direkt…
Jag har haft ett par fina dagar hemmavid. Strålande väder och vackra höstfärger. Därtill har jag haft min gode kamrat Hasse på besök.
Vi har fiskat, kokat kaffe och fjällvandrat.
Bilden tog jag i förmiddag på Pojken strax utanför Saxnäs. Det var häftigt när dimmorna skingrades och solen trängde igenom.
Nu finns en björntavla i panoramaformat ute till försäljning i mitt fotokonstgalleri.
Canvastavlans storlek är 100 x 37 cm, fernissad med tre lager och uppspänd på kilram av hög kvalitet.
Klicka här för att ta del av mer information om tavlan.
Höstkvällen var magisk. Jag minns den som igår…
De vita fjällrävarna lekte i dagens sista ljus. Deras vita päls mot den höstfärgade vegetationen skapade en fotostämning som hänförde mig.
Nu finns bilden att köpa som canvastavla i storlek 37 x 100 cm. Fernissad med tre lager och uppspänd på en kilram. Klicka här ta del av mer information om tavlan.
Fotografering har skett i samråd med naturbevakare/Länsstyrelsen Västerbotten.
…Suddig kontur. Mellan tallarna lösgör sig en ljus kropp. Oskarpt…
Uppdaterad 17/5. Efter feedback från fotografen Daniel Nordgren så fick jag veta att det var en ung havsörn. Klicka här för att ta del av hans fina naturbilder, bland annat på örn. Tack Daniel!
Plötsligt!
Jag satte kaffet i vrångstrupen. En mäktig syn dök hastigt upp utanför gömslet och jag som just klivit innanför dörren. Örnen landade i toppen på en liten myrtall. Nära.
Jag kastade mig över det tunga telet med konvertern och kameran. Upptäckte irriterat att jag måste få ner stativbenen ett snäpp mot spagatläget för att kunna vinkla utrustningen svagt uppåt mot trädtoppen. Örnen hörde nog min frustration inne i den lilla röda stugan och flög iväg.
Tusan också…
Den stora fågeln rörde sig i området hela kvällen. Jag såg när den bytte utsiktsplats och i solnedgången satt den i ett träd inom fotoavstånd.
Björnen dök aldrig upp. Men två älgar gick lugnt förbi gömslet en bit bort. Räven gjorde mig också sällskap när spöktimmen närmade sig.
Det blev kallare i gömslet och jag satte på mig min mammas stickade sockar. Åt en souvasmacka, vit choklad och drack kaffe. Jag hade det rätt bra i min ensamhet…
Tidpunkten var perfekt för flugbindning. Jag hade dåligt samvete för Fiskepolisens flugor, som jag var skyldig honom för veden. Flugorna blev så fina att jag för en sekund tänkte behålla dem – i min flugask. Jag blev lite klyven i mina funderingar och kom till slut på bättre tankar. Ett par av mina giftigaste storöringsflugor som betalning var trots allt ett kap i sammanhanget.
Strax efter midnatt gick jag till kojs. Jag ställde hela tiden klockan på korta larmintervaller för att hålla koll på vad som händer utanför. Jag ville inte missa björnen, eller örnen heller för den delen.
Klockan halv fyra upptäckte jag havsörnen på älgåteln. Ivrig och nyvaken smög jag ur sängen och började fotografera.
Fågeln var kvar i flera timmar. Vid ett tillfälle flög kungsörnen upp på en gren. Där greppade den en skadad vingpenna med näbben och höll den försiktigt. När örnen tappade den stora fjädern flög den efter ner till marken och greppade den igen. Roligt.
Mycket nöjd beger jag mig hemåt mot fjällen. Två besök vid Wildlife Laplands gömsle har gett mig närkontakt med med både björn och havssörn.
Ordspråket att slå två flugor i en smäll stämde verkligen för mig. Flugbindning och foto är en bra kombo när man sitter i väntans tider. Och det är alltid bra att ha en nöjd fiskepolis i byn…
För mer information om Wildlife Laplands gömsle klicka här.
Jag var ensam. I björngömslet. I går natt
Vinden svepte in över landskapet. Det regnade sporadiskt från den mörka kvällshimlen.
Som mest räknade jag till 4 tranor på myren utanför. En var vit och skiljde sig från de övriga. Ljudet från de trumpetade fåglarna inramade panoramavyn från gömslet på ett magiskt vis.
Plötsligt. Skymtade jag en ljus kropp vars syn löstes upp lika snabbt som den uppenbarade sig. Någonstans bortom myren, inne bland tallarna. Var det en synvilla eller ett hjärnspöke som spelade mig ett spratt? Eller var det…
Den ljusa björnen var verklig. Sakta vankade den fram efter skogskanten innan nallen närmade sig gömslet. Vilken högtidsstund.
Efter en stund försvann björnen på samma sätt som den uppenbarade sig. Bortom myren, inne bland tallarna. Någonstans.
En kraftig regnskur spelade upp ett gemytligt musikstycke på plåttaket. Kalldimmorna lösgjorde sig och mörkret tätnade.
Jag kröp halvvägs ner i min sovsäck. Satt mig skönt tillrätta i fåtöljen och lade upp fötterna på den andra. Till nöds fanns både goda ostar och korvar, kaffe och en kall cola. Men just då njöt jag eftersmaken av mitt första björnmöte.
Vårnatten var bara i sin linda och jag ska måste hålla mig vaken. Vem vet vad som kan hända när gryningsljuset anländer?
Ett stort tack till Louis, Tessa och Christian vid Wildlife Lapland!
För mer information och bokning av björngömslet klicka här.
Bilden är beskuren och konverterad till gråskala i Camera Raw.
Tidigare blogginlägg från björngömslet:
Intresserad av min fototeknik – klicka här.
Ett annat blogginlägg – klicka här.
”Solen hettade, de små sjöarna låg spegelblanka och jag blev hänförd av den vackra naturen. Jag får alltid en lyckokänsla inombords när jag går med lätt packning och mitt flugspö över fjällhedarna. Ensamheten ger tid för eftertanke och jag bestämmer själv när jag ska fiska och vart jag ska gå.”
Texten är citerad från en artikel som jag nyss skrivit och kommer att publiceras i vår.
PS. Jag är uppdaterad, till Photoshop CS6. Och jag kunde inte låta bli att göra bilden 100 år gammal. Skämt åsido, både korn, vinjetering och gråskala fixade jag direkt i nyaste Camera Raw. Det verkar för övrigt vara ett suveränt verktyg för att framkalla RAW-filerna.
