analog
Nu har jag framkallat och skannat en filmrulle Kodak Porta 160 som jag fotograferat med min Mamiya 7 II.
Det är ett sidoprojekt jag har. Nyfikenheten om jag kan fånga någon analog känsla som tilltalar mig är stor. Några filmrullar negativ färg- och svartvit film har stått på agendan.
Tidskrävande, få fotografier på en filmrulle (10 st på 120-film) i jämförelse med ett 64 gigabite minneskort och ovant att använda en mätsökare är bara några reflektioner. Just skanningen har också krävt lite tålamod i jämförelse med positiv eller svartvit negativ som jag har bättre koll på. Men visst. Lite spännande är det allt. Att betrakta slutresultatet.
Undrar just. Om jag fått korn på något?
Mamiya 7 II och 80 mm.
Kodak Portra 160.
Stativ.
En ny sida på min hemsida är nu publicerad – ”Skanning och repro”. Jag har skannat en del till andra på förfrågan och tyckte att det var dags at erbjuda den tjänsten och övrig repro.
Analoga fotografier finns det gott om, både gamla och de som fotograferas idag. Ska negativet eller positivet till exempel förädlas till en konstutskrift behöver den både skannas och bildbehandlas. Jag har hållare för de vanliga mellanformatsstorlekarna, vanlig småbild samt småbild i panoramaformatet 24 x 65 mm. På den nya sidan finns prisuppgifter och övrig information. Det går till exempel att beställa en råskanning och göra bilbehandlingen och dammbortagningen själv eller beställa hela arbetet av mig.
Fotografiet. Sommarnatt i Kultsjödalen i panoramaformatet 24 x 65 mm på diafilm. Jag kommer inte ihåg om jag fotograferade med Hasselblad Xpan eller med Mamiya 7 II (panoramaadapter för småbildsfilm). Kanske har det inte så stor betydelse i sammanhanget. Det viktigaste är att ögonblicket från sommaren 2003 åter kommit i dager med hjälp av min Imaconskanner…
Efter ett telefonsamtal i förrgår. Kom analoga bildminnen från Kolahalvön år 2002 åter i dager…
När jag tittar på den skannade diabilden uppstår frågor.
Fick den plats i håven?
Vikten?
Och framför allt och det absolut viktigaste i sammanhanget. Vilken fluga högg den på?
Tack för att du ringde!
Jag har inte kunnat fotografera så mycket den senaste tiden. Men jag fann den här analoga panoramabilden från 2002 som jag skannade. Den passar in i sammanhanget just nu när kylan belägrar nejderna. Jag kommer fortfarande ihåg hur kallt det var vid tillfället.
Slagnäsforsen i midvinterskrud fotograferad med en Hasselblad Xpan. Då arbetade jag som lärare i Slagnäs och spelade fotboll med Blattnicksele IF. Och precis som nu, var fotografi och flugfiske mina allra största intressen…
Det här fotografiet gillade jag bäst när jag synade min framkallade svartvita analoga film som jag fick hem från framkallning häromdagen.
Jag skannade bilden med min Imaconskanner som styrs med hjälp av min gamla Apples Power Macitosh G3, överförde den via en hårddisk till min nya MacPro, öppnade den i Photoshop, beskar och inverterade bilden, städade bort all smuts och damm, justerade svart och vitpunkt, fixade kontrasten som jag ville ha den innan jag tog ner filen till en webbild för att till sista skärpa den för ändamålet…
Det är långsam process och det analoga minneskortet på 120-filmen har bara 10 bilders kapacitet.
Vad tycker jag? Jag gillar negativets format på 6 x7 cm, kornet och övergångarna från ljust till mörkt i bilden. Tidigare kunde den digitala bilden klippa i högdagrarna på ett sätt som inte var snyggt men det har blivit bättre och på min nyaste digitala kamera Sony a7r II är det dynamiska omfånget fantastiskt. Det finns också en känsla och karaktär i den analoga bilden som är tilltalande. Däremot är det lätt att fotografera många bilder som jag inte tycker sticker ut på något sätt men är ögonblicket väl valt och fångat är det en skön känsla att se den skannade bildfilen ta form på bildskärmen.
Vad är tanken med att fotografera analogt för mig? Jag har en jättefin utrustning. Mamiya 7 II med tre objektiv (43 mm, 80 mm, 150 mm) och panoramadapter 24 x 65 mm på småbildsfilm och kamerasystemets egna polarisationsfilter som går att använda på alla objektiv. Och så förstås min skanner Imacon Flextight Photo som är spindeln i processen. Första frågan är – ska jag ha kvar utrustningen? Fråga två – kan jag finna ett sätt att använda utrustningen tillsammans med någon film som ger mig fotografier som jag tycker om. I slutändan har jag också en dröm om att kunna erbjuda analoga fotografier som utskrifter i begränsade upplagor på konstpapper, om resultaten faller mig i smaken.
Jag kommer att fotografera digitalt som vanligt framöver, med min fantastiska Sony A7r II och trotjänaren Sony A99, men under en tid också smyga med den analoga kameran och fotografera när andan faller på. Jag har köpt in tre nya filmer. De svartvita filmerna Illford Delta 100 och Kodak Professional TMax 400 och den negativa färgfilmen Kodak Proffessional Ektar 100. Jag är också intresserad av att testa någon svartvit film med högre ljuskänslighet och någon av Kodaks Portrafilmer.
Fotografiet som jag visar här är fotograferat med Kodak Professional TMax 100.
Det framkallar ett sebegär. När jag tittar på de stora svartvita negativen på ljusbordet.
Nya bilder men ändå gamla.
Jag tror. Att jag laddade 120-filmen i min kameran sommaren 2013. Jag fotograferade några bilder då, några året därpå och de två sista för några veckor sedan. 10 bilder totalt.
Nyfiken är jag.
Undrar om det finns någon bild som blev bra?
Analogt, mellanformat.
1999, augusti.
Det var ett tag sedan…
Alltså, det är jätteroligt att skanna gamla fotografier, dia och negativ. En tidsresa…
Det senaste dagarna har jag gått på djupet i mitt gamla arkiv. Jag fann bland annat denna undervattensbild på rödingar.
Jag kommer ihåg tekniken bakom bilden. Jag hade kameran med blixten monterad i mitt Ewa-Marine undervattenhus tillsammans med mitt fasta 50 millimeters objektiv. Jag fotograferade med längre slutartid och hade synkat blixten på andra ridån. Känslan jag upplevde när jag upptäckte den framkallade bilden på ljusbordet minns jag med värme. Och det var nog mer tur än skicklighet…
Nu kan jag också erbjuda fotografiet som konstutskrift. Just kornigheten i denna bild är till fördel och ger en vacker karaktär på printen.
Hur gör man? Med en analog bild. Det var så länge sedan…
Jag har precis väckt liv i min gamla Imaconskanner. Ett förevigat ögonblick för ett sekel sedan har skannats, jag menar två decennier, knappt. Tror jag…
Flugfiskaren på bilden känns bekant på något vis. Dalgången likaså. Hmm…
Men jag finner ingen metadata. Det är helt blankt. På varenda rad. Inget årtal, eller klockslag. Ingen information vilket objektiv eller kamera som använts. Och inga GPS-koordinater. Var är bilden fotograferad? Jag famlar i mörkret och skulle verkligen behöva få korn på var jag är någonstans? Eller på någon pixel. Lite negativ blir jag…
Bilden har också en helt annan karraktär än mina skarpa och tilltalande RAW-filer från mina Sonykameror med samma bildformat. Jag fick till och med trycka på skärpa två gånger innan jag var nöjd med mig själv. Smart…
Och innan det var jag tvungen att städa. Nu snackar vi inte digitalt senorsmuts utan riktigt damm. Jag var tydligen inte helt fläckfri på den tiden heller…
Men. Det är lika roligt att fotografera nu. Som då…
Ett stort tack till Hans Grönlund som hjälpte mig att finna en G3:a till min skanner!
Jag fick en beställning på ett nytt motiv som tavla.
Bilden fotograferade jag med en analog panoramakamera, Hasselblad Xpan, och analog film. Jag konverterade bilden till en gråskala och motivet höll för en panoramatavla i storleken 37 x 100 cm.
Den svartvita bilden är utskriven på en canvasduk, fernissad och uppspänd på en kilram.
Klicka här för prisuppgift.
